söndag 4 september 2016

Mobiltelefoner i klassrummet

Josefin,

Det här med mobiltelefoner i klassrummet? Jag tar upp ämnet igen, skrev ett inlägg om samma ämne 2012 (se länk nederst på sidan).

Enligt min mening 2010-talets keps... ska den få vara eller inte vara... det är den stora frågan...

Vi har på år skola (gymnasiet) köpt in ett skåp till varje klassrum där eleven kan lägga in sin mobiltelefon. Skåpet går att låsa och läraren har nyckeln i säkert förvar. Eleven lägger in sin mobiltelefon i skåpet i början av lektionen och får den efter lektionen eller om den ska användas i pedagogiskt syfte under lektionen.

Jag ska erkänna direkt att jag inte direkt gillar mobiltelefonförbud och har inte upplevt att telefonerna är ett problem. Men det är jag... jag vet att andra upplever situationen helt annorlunda.

Jag har rättat in mig i ledet och erbjudit eleverna att få lägga in sina telefon i skåpet när de kommer in i klassrummet. Dock har jag som lärare, vi som klass och enskilda elever märkt hur mycket vi faktiskt använder telefonen i pedagogiskt syfte.

  • Svenska som andra språks elever har upptäckt hur mycket de googlar ord och begrepp som de önskar förstå eller få djupare förståelse för. 
  • Elever generellt har upptäckt hur mycket de googlar ord och begrepp som de önskar förstå eller få djupare förståelse för. 
  • Eleverna använder telefonen som musikspelare när de vill koncentrera sig och arbeta enskilt. 
  • Elever som har dyslexi (även andra elever) använder kameran för att ta kort på tavlan. 
  • Elever som har svårt att komma ihåg inlämningsdatum och andra viktiga datum (även andra elever) har som rutin att skriva in påminnelser i mobilen. Detta görs direkt under genomgångar. (Nu glöms det lätt bort.)
  • Under lektionstid vill eleverna ibland gå in på vår skolplattform för att kolla något datum eller en uppgift.
  • Och så vidare.
Andra svårigheter med att låsa in mobiltelefonerna är:
  • Det kan bli en maktkamp mellan elev och lärare där utgången sällan är positiv. 
  • Elevers mobiltelefoner kan försvinna. 
  • Det tar en evinnerlig tid att låsa in mobiltelefonerna och ge tillbaka dem vid varje start av lektionen och rast/slutet på lektionen. 
  • När en elev kommer sent avbryts lektionen och telefonen låses in av läraren. 
Jag kämpar dagligen för elevers lärande och för att de ska vara trygga i skolan. Jag argumenterar och motiverar eleverna att deltaga i alla läraktiviteter som sker under en dag. Om de inte deltar och om de inte känner sig trygga får det konsekvenser för deras lärande. Istället för att fokusera på t.ex. telefonen fokuserar jag på lärandet. Jag sätter ficklampan på det jag vill att de ska uppmärksamma. Om en elev har svårt att lägga ifrån sig telefonen, tar jag hellre diskussionen kring hur viktigt det är att deltaga i undervisningen. Vikten av att deltaga och koncentrera sig blir det absolut viktigaste, telefonen blir en parentes. Mobiltelefondiskussionen handlar då t.ex. om hur den stör lärandet, jag och eleven diskuterar då strategier för hur hen ska hantera telefonen. Det kanske låter pretentiöst och löjligt, men jag har genom åren noga valt mina kamper. Kampen om lärande och trygghet är något som eleven ger mig makten att styra och ställa över, de förväntar sig att jag ska kämpa för det. 

1 kommentar:

  1. Jag har många gånger beundrat din inställning till mobiltelefoner i klassrummet, hur du bygger auktoritet genom fokus på undervisningen och väljer dina strider med eleverna och hur detta skapar trygghet och förtroende. Du träffar också många ungdomar som brottas med att känna förtroende för skolan och vuxenvärlden.

    Min inställning till mobiltelefoner är emellertid tjurigare än din. Jag instämmer till fullo med de styrkor du listar, men ser, ur ett psykologiskt perspektiv, att för att mobiltelefonen ska kunna användas som arbetsredskap, så krävs det att en tonåring med ännu inte mogen pannlob och konsekvenstänkande ska avstå från de dopaminkickar mobilen kan ge. Hen ska i stunden avstå från frestelsen att skifta fokus från ordsök till att svara på ett snapchatmeddelande eller kolla vad killlen man gillar kommenterat på ens senaste bild på instagram. Detta är mycket begärt av en sjuttonåring (och av många vuxna med fullt utvecklad pannlob, tycks det) - dopaminkickarna vi får av sociala medier är ett av kroppens starkaste belöningsmedel, en drog. Även den skickligaste pedagogen jobbar i motvind mot dopaminkickar.

    Eleverna själva säger ofta att de som surfar bort en lektion "får skylla sig själv", men det tycker jag förstås är att svika läraruppdraget. Mitt förhållningssätt har varit någon slags pragmatisk medelväg där jag varit noga med att mobilerna inte ska vara framme under genomgångar och grupparbeten, men också valt mina strider utifrån kontext. Ska jag vara riktigt ärlig skulle jag gärna se en mobilfri skola, men jag inser samtidigt att om mobilerna försvinner skulle en ny "keps" dyka upp. Någonstans i bakgrunden finns ändå tanken att om ungdomarna verkligen längtade efter bildning och lärarens auktoritet var lite mer självklar så skulle mobilerna i klassrummet inte vara ett problem.

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...