måndag 9 november 2015

Skolverkets webbaserade kurs om betyg och bedömning - modul 4

Malin,

Nu har jag rivit av modul 4 i Skolverkets webbaserade utbildning om betyg och bedömning. Denna gång handlade det om bedömning i praktiken, eller egentligen vad formativ bedömning innebär. Du och jag har ju tillsammans med andra kollegor på skolan haft flera fortbildningstillfällen tillsammans med Christian Lundahl och även läst hans bok Bedömning för lärande. Utifrån detta var det mesta i modulen redan känt. Utifrån att reflektera över min praktik och hur jag arbetar formativt idag (till skillnad från när GY11 kom) kunde jag  dock få syn på några nya utvecklingsområden. Dessutom fann jag några teoretiska utgångspunkter där kursens innehåll och rekommendationer skiljer sig från dem som finns i Måhl, Gustavsson och Sundblads bok Betygssättning - en handbok. Alltid spännande när de pedagogiska giganterna är oense!

Vad jag tar med mig

Vad gäller summativ bedömning i relation till formativ bedömning noterade jag att Skolverkets bedömningskurs väljer en annan slutsats än Måhl, Gustavsson och Sundblad vad gäller frågan om de bör användas samtidigt:
"Ibland kombineras den formativa responsen med en summativ bedömning, till exempel i form av en poängsumma eller ett betyg. I dessa fall har det visat sig att den positiva effekten från responsen kan motverkas av den summativa bedömningen (Butler, 1988; Wiliam, 2007). Oavsett om responsen ges på uppgifts-, process- eller självregleringsnivå, har den till syfte att stödja elevernas lärandeprocess, men när responsen ges tillsammans med en summativ bedömning, finns en risk att eleverna istället fokuserar på poängen eller jämför med sina kamraters resultat. Därför rekommenderas att dessa typer av respons (dvs. formativ och summativ) inte kombineras med varandra, utan används var för sig."

I kursen hänvisar man till Dylan Wiliams definition av formativ bedömning och säger att syftet med sådan bedömning är att påverka elevernas lärande medan lärandet fortfarande pågår. Bedömningen ska vara en bro mellan undervisning och lärande och ta sin utgångspunkt i:

  • Var är vi?
  • Vart ska vi? 
  • Hur tar vi oss dit?

Man poängterade också att feedback måste användas. Det ska ta minst lika lång tid att arbeta med den som det tog att skriva den och i återkopplingen ska det finnas information om vad som är nästa steg.

I modul 4 talar man om att olika elever behöver olika återkoppling. I början av sitt lärande är det viktigt med fokus på styrkor och generellt ska jag som lärare undvika "varför-frågor". Respons kan ges på olika nivåer: individ-, uppgifts-, process- och självregleringsnivå. Enligt Hattie och Timperley (2007) har olika respons olika effekt på elevernas prestationer och process- och självregleringsåterkoppling ger större effekt än återkoppling på individ- eller uppgiftsnivå. Självregleringsresponsen är den som syftar till att utveckla elevens metakognitiva förmågor. Frågor man kan ställa efter ett utfört arbete är exempelvis:  

Hur kan du utvärdera ditt arbete?
Hur kan du koppla ihop/jämföra med annat som du har gjort tidigare?
Hur kan du arbeta vidare med min (lärarens) respons?
Hur kan du reflektera över sitt lärande?

Formativ bedömning utgår ifrån fem nyckelstrategier, enligt Wiliam. De känner vi igen från Lundahls bok Bedömning för lärande:
1. Att klargöra och skapa delaktighet i syftet med undervisningen.
2. Att skapa ett lärande klassrum med aktiviteter som utvecklar och visar elevers kunnande.
3. Att ge feedback som för lärandet framåt.
4. Att aktivera eleverna som resurser för varandra.
5. Att aktivera eleverna som ägare av sitt eget lärande.

I modulen lyfter man upp svårigheter och möjligheter med de olika strategierna och betonar att formativ bedömning är att arbeta med alla fem strategierna, inte bara en eller några av dem. För egen del tycker jag att den svåraste strategin är den att aktivera eleverna som ägare av sitt eget lärande. Är alla eleverna mottagliga för återkoppling på metakognitiv nivå? Min erfarenhet säger att det är mycket tidskrävande att lära eleverna förstå och nyttja återkoppling som syftar till att få dem att ta lärandet i sin egna händer. Samtidigt är det något jag verkligen skulle önska att alla elever kunde. Måhl och de andra skriver i Prov och arbetsuppgiter - en handbok att självutvärderingar kan ha en negativ effekt på lärandet när det gäller komplexa förmågor som läs- och skrivförmåga. Något sådant tas emellertid inte upp i modul 4.

I den stoffträngsel som råder i psykologikurserna jag undervisar i upplever jag att lärandet på den metakognitiva nivån och att aktivera eleverna som ägare av sitt eget lärande äter upp den tid som behövdes för den reella kunskapsinhämtningen, att tillämpa teorier och repetera. I svenskämnet upplever jag att det ofta kan bli tjafsigt när vi arbetar med kunskapskraven och elevernas bedömning av sin egen kunskap. Jag ger dem verktyg att bedöma sin egen kunskap, men verktygen är för svåra att använda eller så är jag inte tillräckligt bra på att lära dem hur de ska användas. Det lyfter liksom inte. Några enstaka elever i varje klass har lärt sig att ta lärandet i sin egna händer, men är det ens min förtjänst? De kanske skulle lärt sig det ändå av andra anledningar.

En reflektion jag gör är att i ett påstående som  
"När elever förstår vart de är på väg, och utifrån vilka kriterier läraren gör sina bedömningar, påverkas deras lärande positivt (Black & Wiliam, 1998; Dochy, Segers & Sluijsmans, 1999; Hattie, 2009)."
döljer sig en oerhörd komplexitet, kanske själva essensen av lärandet. Vilka elever förstår var de är på väg och hur läraren har bedömt dem? Jag tror att svaret på frågan rymmer mer än att läraren informerat om målen och låtit eleverna arbeta med självutvärdering. Jag tror exempelvis att elevens motivation, statiskt och dynamiskt mindset, ett tryggt klassrumsklimat, förtroende för läraren, tydlighet i planering på kort och lång sikt spelar roll. Att involvera och motivera eleverna är en stor och viktig uppgift och det är långt ifrån självklart hur det ska gå till.

Är alla elever verkligen mottagliga för återkoppling på metakognitiv nivå? Jag behöver läsa mer i Hatties bok Synligt lärande för lärare och Dylan Wiliams Embedded formative assessment för att få fler perspektiv på saken. Vad tänker du om självutvärdering och metakognitivt lärande?

Vad gäller strategin att aktivera eleverna som resurser åt varandra konstaterar jag glatt att genrepedagogiken och cirkelmodellen automatiskt integrerat detta steg i undervisningen. Med gemensamt skrivande och gemensam återkoppling arbetar elverna självklart och naturligt med kamratrespons. Andra sätt att göra detta är exempelvis ”gruppbaserad provförberedelse” eller ”flippad undervisning” och det gör jag också till och från beroende på klass och uppgift. I materialet betonar man emellertid att en förutsättning för framgångsrik samarbetsbedömning är en klassrumskultur som inger trygghet och som tillåter misstag och kritik (McConnell, 2002; Venables & Summit, 2003). Man poängterar också att eftersom samarbetsbedömning kan vara ganska tidskrävande (Dochy et al., 1999), kan samarbetsbedömning med fördel kombineras med exempelvis kamratbedömning

Vad gäller att ge feedback som för lärandet framåt arbetade jag mycket med matriser under mina första år som lärare, men nu allt mindre. Matriser fungerar bra vid bedömning av NP i svenska, där matrisen är genomarbetad och kommenteras i bedömningsmaterialet. Jag och mina kollegor kan göra likvärdiga bedömningar genom diskussion och sambedömning. Matriser direkt från kunskapskraven har jag dock slutat med. Upplevde att elevernas tolkningar av kunskapskraven mer stjälpte än hjälpte undervisningen framåt. Helhetsintrycket blev lidande till förmån för (ibland mindre viktiga) detaljer. För många uppgifter listar jag istället "förväntat resultat" och beskriver hur bedömningen går till med hjälp av elevexempel på olika nivåer. Jag använder då värdeorden från kunskapskraven (så som utförligt och nyanserat), men inte kunskapskraven rakt av. Detta har jag fått inspiration från Måhl, Gustavsson och Sundblads Betygssättning - en handbok. För mig och mina elever har det blivit tydligare så. I utvärderingarna säger eleverna exempelvis att de förstått vad som krävs av dem och deras resultat indikerar att de pluggat på rätt saker. Här är ett exempel på en sådan planering från Svenska 3 och arbete med grafiska romaner. När eleverna ska redovisa muntligt kan jag göra bedömningsmatriser utifrån de bedömningsaspekter jag tittar på. I dessa matriser har jag då tolkat kunskapskraven och konkretiserat dem för eleverna, vilket också gjort att jag bearbetat dem. Så här kan en sådan matris se ut, här i en planering från Psykologi 2b och arbetsområdet Motivation.

Att skapa ett lärande klassrum med aktiviteter som utvecklar och visar elevers kunnande tycker jag är det mest underbara i klassrumssituationen och något som jag gärna utvecklar vidare. En del av min professionalitet som erfaren lärare ligger i förmågan att kunna revidera lektionsupplägget efter elevernas kunskaper. Detta bygger säkert på goda ämnesdidaktiska kunskaper och kunskap att tolka underlaget man får in och de missförstånd som uppstår: Vilka strategier har jag för att anpassa undervisningen? Kollar så gott som alltid av vad eleverna minns från dagens lektion med hjälp av exittickets, quiz eller no-hands-up-förhör. Tycker också att det är något av dagens roligaste moment - har ungdomarna lärt sig det jag ville? Sporras av att bli bättre och bättre och hitta nya ingångar för att öka elevernas förståelse.

När det gäller strategin att klargöra och skapa delaktighet i syftet med undervisningen belyser Anna Karlefjärd och Pernilla Lundgren att lärare blivit bättre på att informera om syfte och mål, men att det inte självklart ökat eleveras förståelse och delaktighet. De lyfter också fram att det kanske inte förrän mot slutet av ett arbetsområde som man faktiskt förstår målen. I min undervisning tänker jag ofta så. Jag delar ut planeringen i början av ett moment och säger något kort om mål och syfte. Den fylliga förklaringen sparar jag tills det närmar sig examinationen. Då upplever jag att eleverna är bättre med på tåget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...