onsdag 29 oktober 2014

Bedömning och betyg - Skolverkets webbaserade kurs


Josefin, 
jag har börjat Skolverkets webb-baserade kurs om bedömning för grundskolan 7-9, gymnasieskolan och vuxenutbildning. Det lilla jag sett hittills är kanonbra, jag känner att jag får svar på många saker jag funderat kring och varit frustrerad över när det kommer till bedömning. Det är framförallt ett klipp i modul ett med Gudrun Erickson, universitetslektor vid Göteborgs universitet som jag fastnat för.

I detta klipp pratar hon vilka frågor vi måste ställa oss när vi planerar för vår bedömning. 

  1. Varför ska vi göra bedömningen och vad ska vi använda den till? Alltså vad är syftet med bedömningen?
  2. Vad ska vi bedöma vid ett bestämt tillfälle?
  3. Hur ska det bedömas? Alltså vilken metod ska användas vid bedömningstillfället? 
  4. Vem ska göra bedömningen? Är det eleven och/eller läraren som ska bedöma? Är det någon extern som ska göra bedömningen?
  5. Och vad leder bedömningen till? Finns det validitet och reliabilitet i bedömningen? 
Några saker jag stångats med när det kommer till min egen bedömning är att 
  • avgöra när eleven ska få ett samlat omdöme i form av ett betyg under kursens gång, om var den ligger i nuläget 
  • veta hur många moment/delar varje kurs ska delas in i
  • hur mycket tid jag ska lägga på stoffet v.s. förmågorna och hur jag kombinerar dessa
Du och jag har diskuterat dessa punkter många gånger. Jag har varit så osäker kring mitt sätt att arbeta och många gånger känt att jag stått på skakiga ben i mina beslut. Jag vill hitta en trygghet så att jag känner att jag gjort allt i min makt för att bedömningen ska bli så tillförlitlig och rättssäker som möjligt samt att den framförallt främjar lärande. Jag vill att eleven ska känna att den får lära sig saker och träna i lugn och ro fram till ett skarpt läge, en tydlig bedömningssituation och att allt det vi gjort fram till bedömningssituationen har hängt samman. Jag vill vara tydlig gentemot mina elever, jag vill att det ska finnas ett samförstånd kring bedömningen, att den ska vara så transparent att både jag och eleverna exakt vet vilket betyg som ska sättas efter att kursen är slut. 

Erickson gör flera liknelser i detta klipp vilka jag fastnat för och som hjälpt mig vidare. En handlar om att elevens lärande är som ett hus där byggstenarna är stoffet och det som håller ihop huset är förmågorna. Det gäller att vi i vår undervisning och bedömning inte endast plockar ut byggstenarna och gör lärandet ensidigt, alltså bara fokuserar på stoffet, då blir det svårt att få ihop huset. Vi kan heller inte bara fokusera på utsidan, alltså inte få med stoffet, då ramlar huset ihop. Nu är detta min egen tolkning av det hon sa, det är alltså inte ett ordagrant citat. Hon talade även om att det gäller att ha en växelverkan mellan att bryta ner bedömningen i mindre delar och att sätta ihop den i större. Vidare talar hon om att risken med om man bryter ned bedömningen i för små beståndsdelar så blir det bara grus kvar som man i slutändan får svårt att få ihop. Det ska alltså vara en balans mellan mindre beståndsdelar och helheter. 

Jag känner här efter att jag lyssnat på Erickson att jag i min undervisning och i mitt bedömningsförfarande kan känna mig lugnare, jag behöver inte stå på så skakiga ben. Detta klipp hjälpte mig att få ihop mina delar i min bedömningskompetens. Jag är inte framme än (om man någonsin blir det), men jag är på gång. 



Erickson sa också något i stil med, betyg är en slutpunkt i en öppen och tydlig bedömningsprocess, det tycker jag var en bra definition på betyg. 

onsdag 15 oktober 2014

Genrepedagogik på gymnasiet - går det?

Malin,

Skola, en till en av Kalexanderson

(CC BY-NC-SA 2.0)

Att börja arbeta med genrepedagogik på gymnasiet i mina ämnen (svenska och psykologi) är verkligen något som fått värka fram. Jag har sedan tidigare skrivit om min väg mot att hitta språkutvecklande strategier att arbeta med här.

Nu är jag framme vid punkten då jag ska sjösätta mina genrepedagogiska upplägg och jag tänkte dela med mig av upplägg, insikter, förhoppningar och farhågor. När jag testat arbetssättet vill jag sedan komma tillbaka till detta inlägg och utvärdera hur det gått.

Genrepedagogik används på många skolor i landet, men kanske främst på grundskolan, i kursen svenska som andraspråk eller på skolor med många elever av invandrarbakgrund. I alla fall är det mestadels sådana exempel jag stött på när jag googlat mig fram. Ett fint exempel finns från Rinkeby på UR:s hemsida. Vår skola har visserligen en andel elever med invandrarbakgrund, men många svenskfödda har också svårigheter med läsförståelse och problemet verkar ha ökat. Hanna Stehagens bok Språk i alla ämnen (2014) var den som tydligast visualiserade för mig hur arbetet skulle kunna se ut hos oss. I mitt upplägg nedan har jag utgått från Stehagens bok samt Låt språket bära - genrepedagogik i praktiken av Johansson och Sandell Ring (2012).

Upplägg

När jag skulle börja planera mina lektionsupplägg utifrån genrepedagogiken stötte jag på svårigheter med den vanligast förekommande texttypen (och som återfinns i ämnesplanen för Svenska på gymnasiet): utredande text. Vilken genre är utredande text? Vad jag kan förstå motsvaras utredande text närmast av genren diskussion enligt genrepedagogiken. Att diskussion är en argumenterande genre ger en viss förklaring till varför texterna som skrivs på gymnasiet kan kännas enformiga, de ska ju oftast vara antingen utredande eller argumenterande.

Jag har skrivit två lärarhandledningar för ett genrepedagogiskt arbetssätt. Den första i kursen Svenska 3 där eleverna ska skriva ett PM om språkförändring och den andra i kurserna Svenska 2 och Psykologi 2a där eleverna ska skriva en  utredande uppsats om klinisk psykologi. Klicka på länkarna för att se uppläggen.

Eleverna kommer att bli indelade i basgrupper under momentet, grupper som ska fungera som stöd och bollplank under lärprocessen. Tanken är att vi lär tillsammans. Grupperna kommer jag att slumpa fram med appen Randomly.

Insikter

  • Elever ska lära sig att skriva och förstå de genrer vi använder i skolan. Det låter ju naturligtvis helt självklart, men är det inte. Kanske är det till och med så att vi arbetar med fel genrer i svenskämnet. Det finns åtminstone en diskrepans mellan de texttyper vi lärt ut inom ramen för svenskämnet (så som debattartiklar, essäer, krönikor, reportage, PM) och de texttyper som används i de andra gymnasieämnena (exempelvis uppsats, rapport, labbrapport, inlämningsuppgift, hemprov). Att sortera bland dessa texttyper och välja vilka vi använder på skolan skulle vara mycket gynnsamt för våra elever, tror jag.
  • Det är bättre att försöka göra helt rätt från början, än att konsekvent reparera det som blivit fel. Cirkelmodellen och genrepedagogiken bygger på scaffolding, det vill säga att jag som lärare bygger en stödstruktur som inte tas bort förrän eleven är helt redo att stå på egna ben. Jag har tidigare haft en stödstruktur som uppenbarligen inte varit bra nog, eftersom jag konsekvent räknat med att behöva hjälpa elever nå målen efter examinationen.
  • Jag har haft låga förväntningar på mina elever. Höga förväntningar är en nyckelfaktor till goda resultat visar forskning. Medan jag planerade lektionerna utifrån genrepedagogiken insåg jag att jag haft mina förväntningar lågt ställda många gånger. Exempelvis kom jag på mig själv med att tänka att det blev för svårt för eleverna att använda kunskaperna om källhantering när de skulle skriva sin psykologiuppsats. Så urbota dumt! Jag har lärt dem källhantering. Jag om någon borde kunna ställa krav på dem att använda sin kunskap.
  • Med gemensam strategi runt genrepedagogik i alla ämnen skulle våra elever prestera bättre. Vi skulle också få ett gemensamt språk för hur vi planerar lektioner och ett språkutvecklande arbete. Det tror jag skulle vara väldigt positivt för både lärare och elever.

Förhoppningar

Min stora förhoppning är att jag ska få alla elever med på tåget från början, att varje elev ska förstå vad hen ska göra och känna sig säker när det är dags för individuellt skrivande. Jag ser framför mig att jag kommer att lägga mycket krut på de första tre faserna i cirkelmodellen, och då arbeta med ett formativt arbetssätt där eleverna verkligen nyttjar varandra som resurser och att deras röst hörs mer än min i klassrummet. Jag hoppas att eleverna ska hitta motivation och arbetsglädje i det elevaktiva arbetssättet. Jag hoppas och tror att eleverna kommer att prestera bättre än de gjort tidigare. Målsättningen är att alla ska nå minst E och att alla höjer sig ett betygssteg.

Farhågor

Av cirkelmodellens fyra faser är dekonstruktion den svåraste. Till denna fas hör begrepp från den funktionella grammatiken som jag ännu inte är helt trygg med. En farhåga är att jag går vilse här. Likaså är jag i dagsläget osäker på hur lång tid detta arbetssätt tar och det skapar vissa bekymmer i planeringen eftersom examinationer måste skrivas in i provschema och fördelas jämnt för mig och eleverna. En farhåga är alltså att det tar för lång tid och att jag måste hasta igenom något moment för att hinna med examinationen. En sista farhåga är att examinationsuppgiften är för svår och att skrivandet blir ett hinder för att visa kunskaper i psykologi. Här hoppas jag och tror att jag har helt fel.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...