tisdag 19 augusti 2014

Tankar om handledning

Under våren gick jag kursen "Handledning och mentorskap" (7,5 hp) på Kristianstad Högskola. Överlag är jag mycket nöjd med utbildningen och känner mig peppad och nyfiken på att ta emot lärarstudenter framöver. Kursen gav också möjlighet till reflektion runt den egna praktiken, vilket jag upplevde som särskilt värdefullt. Här följer två frågeställningar jag fick möjlighet att reflektera kring utifrån egna observationer av handledning på skolan samt
Mona Holmqvists Skolan och läraruppdraget – att bli och vara lärare (2011), Gunnar Handal och Per Lauvås På egna villkor – En strategi för handledning (2000), Skolverkets dokument om yttrande och Skolverkets kompetensprofil i SKOLFS 2011:37.


  • Hur kan handledaren göra så att lärarstudenten lär sig strategier för sitt kommande yrkesliv, och inte bara levererar det hen tror att handledaren vill höra?  

Det är svårt att skapa handledning där studenten och läraren är trygga med varandra och studenten undviker kameleontstrategier, det vill säga inte bara levererar det handledaren vill ha. Handal och Lauvås betonar att det är handledarens ansvar att se till att kameleontstrategin inte lönar sig för studenten (2000:48). I teorin är det självklart, men i praktiken är det tydligt hur svårt det är att skapa den grundläggande trygghet och förtroende sådan handledning kräver. Tiden för handledning är begränsad samtidigt som både lärare och student kan ha tidigare bilder av de roller de båda förväntas ha. Handal och Lauvås beskriver att varje nytt rollmönster som avviker från det vi anser normalt måste byggas upp successivt med insatser från båda parter (2000:72). Vidare skriver Handal och Lauvås att så länge det råder osäkerhet runt relationen mellan handledare och student kommer handledningen handla om relationsaspekten, även då man talar om innehållet (2000:74). En slutsats blir därför att även om tiden är knapp är den grundläggande tryggheten och förtroendet a och o för att handledningen ska bli värdefull för studenten. Denna ram måste förmodligen skapas i det stora och i det lilla. Ett sätt för handledaren att bli det skyddsnät studenten behöver kan vara att följa Handal och Lauvås sex steg för handledningssamtal (2000:107) där första steget betonar ramarna för handledning och lägger grunden för relationen mellan handledare och student:


1.     Etablering av handledningssituationen

2.     Utformning av handledningsunderlag

3.     Förhandledning

4.     Observation

5.     Efterhandledning

6.     Evaluering


Ett annat sätt är att följa handledningens diskurs så som Henriksen presenterade den 1978, där handledning ska vara ett maktfritt samtal, mellan jämlika parter, om ett sakförhållande av gemensamt intresse, där det bättre argumentet tillskrivs större betydelse (Handal & Lauvås 2000:56). Denna diskurs kan emellertid skilja sig från det handledare och student förväntar sig av sina roller och därför är det viktigt att handledaren under etableringen av handledningssituationen betonar ovanstående, men likaså att förhållningssättet är synligt i alla möten handledare och student emellan. Så väl miljön för samtalen, handledarens och studentens inställning till samtalen blir viktiga för att skapa trygghet och förtroende.

  • Hur kan handledaren förhålla sig till sin egen praktiska teori och vad hen anser vara rätt eller fel i fråga om undervisning?  

Handledaren måste förhålla sig till sin egen praktiska teori, vad hen tycker är rätt och fel i undervisning, i sin handledning, vilket också blev tydligt då jag observerade handledning. En viktig utgångspunkt är emellertid att god undervisning är en kontroversiell fråga och ett kulturfenomen. Vad vi tycker är bra undervisning är olika i olika länder och förändras över tid. Även om vi utgår från denna relativistiska hållning kan handledaren genom att rannsaka sin egen praktiska teori visa på goda exempel och vägleda studenten till att konfrontera sin egen praktiska teori. Handal och Lauvås beskriver att handledning kan hjälpa studenten att bli mer medveten om sin praktiska teori genom att handledaren ställer frågor om skäl till handlande och belägg för påståenden (2000:27). Samma frågor måste handledaren också ha ställt sig själv runt sin egen undervisning, förstås. Viktigt är också att betona att de värderingar vi har om god eller dålig undervisning också ger en slags selektiv perception där vi ser det vi vill se (Handal & Lauvås 2000:22). 


I min observation vägledde handledaren studenten genom att säga ”så här gör jag”, vilket kan vara ett sätt att belysa ett gott exempel, och samtidigt lämna öppet för andra. Studenten fick emellertid inte utrymme att rannsaka sin egen teori, uppmanades inte att ha belägg för sina val. Ett tänkbart förhållningssätt är att jag som handledare först och främst rannsakar min egen praktiska teori och sedan kan använda goda exempel därifrån som vägledare samtidigt som jag ger utrymme för studenten att hitta brister och förtjänster med den samma. För att kompetensutveckling ska ske måste vi (både handledare och handledd) ha öppna sinnen (Holmqvist 2011:275). En ytterligare slutsats är att det torde vara fruktbart att se på sin lärargärning på det sätt Stenhouse betonar, det vill säga att lärare måste utveckla sin konst inte behärska den (Handal & Lauvås 2000:37). I min observerade handledningssituation kunde studenten exempelvis ha ombetts omarbeta sin uppgift och kunna motivera, utifrån teori eller praxis, varför uppgiften skulle utföras som hen tänkt. Detta för att studenten skulle börja få syn på sin praktiska teori och handledningen på så vis verkligen fyller syftet att vara grunden för utveckling hos studenten. Handledningen hade då flyttats till det Handal och Lauvås kallar P2-nivån, då motiverar våra handlingar, istället för P1-nivån som är handlingsnivån. På sikt kan handledningen också nå etiskt rättfärdigande på P3-nivån (2000:39).

1 kommentar:

  1. Mycket intressant!
    Jag tänker att vårt arbete kring spegling är ett effektivt sätt att handleda på.
    Jag använder det mycket när jag ute på APL-besök - jag vill hjälpa eleven att se sin praxis genom att ställa reflekterande frågor där eleven själv får syn på sin egen praxis. Sen är det viktigt att också hjälpa till med goda exempel som t.ex. så här gör jag eller så här gör en kollega, detta för att bredda upp och ge eleven verktyg att göra på annat sätt eller att utveckla sitt sätt.

    :)

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...