lördag 23 augusti 2014

Cirkelmodellen, genrepedagogik och reciprok läsundervisning

Jag har läst mycket om läsförståelse och språkutvecklande arbetssätt senaste året, allt i hopp om att hitta bra sätt att arbeta språkutvecklande med våra elever på gymnasiet: Ivar Bråtens Läsförståelse i teori och praktik (2008), Stärk språket, stärk lärandet av Pauline Gibbons (2006), Vägar till läsförståelse av Monica Reichenberg (2008), Konsten att läsa faktatexter av Ingvar Lundberg (2006) och Aidan Chambers Böcker inom och omkring oss (2011).

Det var dock inte förrän jag läste Hanna Stehagens Språk i alla ämnen (2014) som viktiga pusselbitar föll på plats. Hennes sätt att förklara utifrån ett högstadie- och gymnasieperspektiv gav mig nya insikter, mycket av den övriga litteraturen handlar ju om läsning med yngre barn. Samtidigt såg jag UR:s serie om Världens bästa skitskola och fascinerades av Sandbackaskolan som lyckats skapa en undervisning som gjorde att nästan alla elever lyckades, oavsett bakgrund. En av nycklarna där var den så kallade Cirkelmodellen.

Jag tror mig nu ha hittat en modell för att arbeta språkutvecklande med skrivning och läsning där jag kan kombinera olika strategier jag samlat på mig på ett sätt som jag tror kan fungera bra i vår verksamhet. Jag har förut känt att jag inte riktigt får till det, att jag inte kunnat se hur de olika metoderna skulle integreras i mitt arbete på ett självklart sätt. Strategierna jag samlat på mig hittar du här i dokumentet Strategier för ökad läsförståelse. Nu ser jag framför mig hur det ska gå till och så här ser min modell ut nu:


Jag har arbetat på liknande sätt förut, men den stora skillnaden i detta nya sätt att arbeta är det rika förarbetet och den höga elevaktiviteten innan eleven arbetar enskilt. Tidigare har jag gått snabbt igenom fas ett till tre och mestadels föreläst för eleverna. Jag har inte arbetat med reciprok läsundervisning, låtit eleverna läsa på egen hand såväl som haft högläsning. En annan stor skillnad är att jag hittills lagt den formativa återkopplingen efter elevens enskilda arbete, nu är jag nyfiken på vad som händer om jag gör det före.

Du och jag har ju tidigare pratat om skolans olika genrer och funderat på hur vi kan lära eleverna skriva i olika genrer i skolans alla ämnen. Jag har trevat runt detta, pratat med kollegor i SO-ämnena och försökt sälja in idén om att i skolans olika ämnen skriva i de genrer (debattartikel, krönika, PM, etc) vi lär ut på svenskan. Intresset har varit ljumt, dels för att ämnesplanerna i exempelvis Historia 1 och Samhällskunskap 1 ställer krav på ett utredande skrivande som eleverna egentligen inte lär sig från i Svenska 3. Med Gibbons och Schleppgrells sju basgenrer: Berättande, Återgivande, Beskrivande, Förklarande, Redogörande och Diskuterande/argumneterande text skulle svenskundervisningen kunna läggas upp på ett annat sätt där olika undergenrer (som krönika, roman eller debattartikel) sorteras in under basgenrerna som eleverna i sin tur får kännedom om redan i Svenska 1.

Vad tänker du om detta sätt att arbeta, Malin?

2 kommentarer:

  1. Josefin, tack för fantastiska samtal igår. Många av mina spretiga tankar föll på plats.

    Jag tänker att om man följer en tydlig strategi och en tydlig metod som denna skapar det massor hos alla inblandade:
    Om man följer den metod konsekvent som en bas i sin undervisning så kommer det skapa struktur, igenkänning hos eleverna och rutiner som gynnar alla inblandade. Detta tror jag ger lugn och trygghet.
    Som lärare blir man medveten om vilka steg man lägger ner mycket eller lite tid på - och då kan man lätt gå tillbaka till föregående steg eller gå vidare till nästa samt fördjupa sig i det steg man själv kanske inte tycker är så kul eller kan så mycket om - vilket skapar kvalitet i undervisningen. (Alla steg är viktiga) Det är som vi pratade om att vi ser att vi ofta hoppa över eller snabbt går förbi steg ett och tre.
    Väljer man en modell kan man lätt utvärdera och följa upp sitt arbete.
    Jag tror ihärdigheten och att göra det om och om igen skapar kvaliteten, då förfinar man undervisningen.
    Jag tror också att om man blir riktigt vass på en modell som denna då blir man också bättre på att vara kreativ under kontrollerade former.

    Angående genrerna så är det helt klockrent! Jag håller med om varje skrivet ord här ovan. Tänk om vi kunde ha tydliga stödstrukturer för varje genre, då skulle jag som ämneslärare lätt använda dessa i mina ämnen och igenkänningsfaktorn hos eleverna skulle bli stor.

    Fabulous! Jag är såld.

    SvaraRadera
  2. En reflektion till ....Cirkelmodellen har verkligen hjälpt mig att få syn på min egen undervisning var jag lägger ner mer eller mindre tid och energi.... jag et nu hur jag behöver omfördela min tid.

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...