söndag 5 maj 2013

Nationella proven som fortbildning

Årets bästa fortbildning för mig har varit de nationella proven i svenska. Under en veckas tid har jag varit lektionsfri och sambedömt de skriftliga proven (delprov C) med mina svensklärarkollegor. Vi har vridit och vänt på Skolverkets bedömningsmall och exempeltexter och bytt uppsatser mellan varandra för att göra en så likvärdig bedömning som möjligt.

Nationella provet i Svenska 1 har tre delar. Delprov A är ett muntligt anförande, delprov B läsförståelse och delprov C skriftlig framställning i form av en argumenterande eller utredande text, så som ett läsarinlägg eller en debattartikel. Att sambedöma alla delar vore naturligtvis önskvärt, men av tidsskäl ofta svårt. Delprov B var emellertid i år ganska lättbedömt och merparten av svaren var rena kryssfrågor som inte krävde bedömning. Delprov A har vi inte sambedömt mer än att vi lyft frågor runt bedömning i svensklärargruppen vid behov. En tänkbar modell vore att filma några (eller alla) anföranden eller att göra en röstupptagning av talet för att kunna få medbedömning. En sådan modell förutsätter dock att det inspelade materialet behandlas forskningsetiskt och att eleverna ger sitt samtycke till att bli filmad/få sin röst inspelad.

Södra Latin fick i höstas beröm av Skolinspektionen för modellen för sambedömning av nationella provets delprov C. Så här gjorde vi för att säkerställa likvärdig bedömning:

  • Alla elever skrev provet under kodnamn (istället för sitt riktiga namn) och kodbokstav (istället för klass). Kodbokstäver hade ämnesansvarig i svenska delat ut till undervisande lärare och kodnamn hittade eleverna på själva. Som undervisande lärare känner jag bara till kodbokstäverna på de grupper jag själv undervisar.
  • Ämnesansvarig samlade efter provets slut in alla uppsatserna och delade sedan ut en hög med uppsatser från olika undervisningsgrupper till varje svensklärare. Uppsatserna är fördelade på så vis att vi är säkra på är att vi inte bedömer våra egna elevers texter och inte heller texter från elever som vår medbedömare undervisar.
  • Kollegiet var indelat i bedömargrupper om fyra kollegor. I denna grupp arbetade vi sedan två och två med sambedömning och bollade bedömningsfrågor och svårbedömda fall med paret bredvid oss. 
  • På sambedömningens femte och sista dag träffas alla svensklärarna för sambedömning i helgrupp av särskilt svårbedömda fall. Till detta tillfälle tar alla med sig ett par uppsatser som vi vill diskutera.
Att vi kan vara lektionsfria under en vecka har varit en absolut förutsättning för det kvalificerade arbete vi gjort. På Södra Latin har vi arbetat in tiden i våra kurser (alltså undervisat mer resten av året). I Rönninge gjorde vi så att kollegor som inte hade nationella prov att bedöma vikarierade för kollegor som hade det. Båda modellerna har styrkor och svagheter. En optimal modell skulle jag tycka spikade en bedömningsvecka för dem som bedömer nationella prov och att denna vecka samtidigt används till resor eller större ämnesövergripande projekt för eleverna (i ämnen som inte inbegriper nationella prov).

Efter en vecka med bedömning av nationella prov känner jag mig än säkrare i min bedömning och stolt över det arbete vi utfört tillsammans. Läs också i Lärarnas tidning om hur mattelärare i Mariestad sambedömer grundskolans nationella prov i kommunfullmäktigesalen och delar arbetsbördan mellan varandra. Häftigt att se!

1 kommentar:

  1. Vilket fantastiskt arbete ni gör! Jag blir så imponerad.

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...