onsdag 10 april 2013

Kollegialt lärande genom lektionsbesök

Det här med kollegialt lärande genom lektionsbesök är ju så bra! 

Jag såg Lärarförbundets inspelning av Janna Scheéles föreläsning om Kollegialt lärande genom coachning, en modell där två kollegor samlas kring en målstyrd och stödjande process. I modellen ingår att man gör lektionsbesök hos varandra. Den coachande delen i denna modell handlar om att den ena tar rollen som just coach och den andra får då stöd i sin process. I det coachande samtalet får den som blir coachad göra en egen analys och sätta upp egna mål. Läraren utgår från sitt sammanhang och hittar ett utvecklingsområde som hen sedan arbetar utifrån. Coachen är med och stöttar lärarens lärandeprocess.  

Vår förra rektor drev igenom kollegiala lektionsbesök på vår skola i syfte att vi lärare skulle utvecklas i vår undervisning samt i ett led att öppna upp våra klassrum och höja nivån på de pedagogiska diskussionerna. Han använde sig av oss i styrgruppen som bollplank och vi arbetade tillsammans fram en modell för alla på skolan att använda sig av. Det fanns en stor rädsla bland oss och våra kollegor att släppa in andra i våra klassrum och vi tyckte att det kändes olustigt  att bli bedömda eller vara den som bedömde. 

Vi bestämde oss därför för en modell där vi som kollegor SPEGLAR varandra i lektionsbesöket. Det innebär att den som kommer in i klassrummet och gör själva lektionsbesöket är där för att spegla sin kollega, inte bedöma. Vi valde denna modell för att vi upplevde att man som lärare blir mycket medveten om sig själv bara genom att någon annan kommer in i klassrummet. Man ser sig själv i ett annat ljus. Man speglar sig själv i någon annan helt enkelt och det känns inte lika hotfullt som om man skulle bli bedömd.

Vi utarbetade ett formulär som fylls i under lektionsbesöket av den som gör besöket, där skriver man ner sina observationer av vad som händer i klassrummet. Efter lektionsbesöket, gärna i anslutning till besöket sätter man sig ner och diskuterar. Då ska den som har gjort besöket vara tyst, så tyst den bara kan. Det är den som har blivit besökt som ska ha den största delen av talutrymmet. Speglarens uppgift är att ställa frågor och att sammanfatta. Syftet med samtalet är sedan att det ska utkristalliseras ett ämne eller ett utvecklingsområde. Den som blir speglad kan ställa frågor till den som var på besök om vad hen såg och upplevde, OM hen vill. 

När ämnet/utvecklingsområdet utkristalliserats öppnas det upp för en pedagogisk diskussion. Vi har utlagd tid på ordinarie konferenstid några gånger per termin för dessa pedagogiska diskussioner. I dessa pedagogiska diskussioner samlas man kring de ämnen man valt diskuterar tillsammans, reflekterar och omsätter sedan vad man kommit fram till i praktiken. 

Det vi märkt på skolan sedan vi startade med det här är att det har blivit mer öppet oss kollegor emellan och våra pedagogiska diskussioner har fått en bättre kvalitet samt att det faktiskt omsätts i praktiken. Det blir inte bara prat, det blir handling också. 

Jag pratade om detta med min kära mor igår, även hon är lärare. På hennes arbetsplats gör de också lektionsbesök. Syftet med deras lektionsbesök är att man ska leta goda exempel och lära känna hela verksamheten. När de är ute på besök hos varandra fortbildar de sig själva genom att hitta dessa goda exempel hos sina kollegor. 

I alla dessa tre modeller gör man ju egentligen samma sak, man vill bli bättre och man tar hjälp av sina kollegor. Det är fint. Jag tror dock att det är viktigt att ha en modell, ett mål, ett syfte med lektionsbesöken. Det är viktigt att man väljer den modell som passar skolan, dess lärare och var gruppen befinner sig. Genom att välja en modell blir lektionsbesöken mer medvetna och då också uppföljningsbara.

Det fina i dessa tre modeller är att man har en positiv människosyn, man utgår från att man kan och är kompetent. Det fina är också att det är upp till en själv vad man vill arbeta vidare med, det är inte något någon annan bestämmer, då blir det en drivkraft som kommer inifrån, det är lusten och glädjen som styr. 

Josefin, fick jag med det viktigaste ur de diskussioner vi hade i styrgruppen och den modell vi utarbetade? Har ni lektionsbesök på den skola du är på nu?

2 kommentarer:

  1. Jag är övertygad om att kollegiala lektionsbesök är en absolut förutsättning för utvecklande pedagogiska samtal på en skola, men precis som du skriver kan det finnas olika modeller för hur detta ska gå till. Det viktiga är, precis som du skriver, en positiv människosyn och tanken på att alla vill och kan ta ansvar för sin professionella utveckling.

    Rönninge gymnasiums spegelmodell som vi i styrgruppen gemensamt utformade tycker jag är fantastiskt bra. LÄNGTAR efter att arbeta med den igen!

    På Södra Latin har skolledningen under våren beslutat att ta in en extern grupp av skolledare och lärare som i grupper om fyra gör tjugominutersbesök hos lärare för att se hur vi arbetar med formativ bedömning i klassrummen. Tanken är att inte värdera enskilda lärare eller elever, utan fånga upp skolkulturen och gemensamma strukturer.

    Modellen har väckt mycket kritik från lärarkåren. Inte minst eftersom enskild återkoppling till lärarna som fått besök inte ingick i konceptet och att det som skulle synliggöras under lektionsbesöken varit otydligt. Ännu har vi inte fått rapporten från besöken, så det återstår att se vad lektionsbesöken kan ha genererat. I övrigt har skolan ingen modell för lektionsbesök.

    SvaraRadera
  2. Intressant.
    Jag förstår att det fått mycket kritik. Tydlighet och transparens är ju verkligen A och O i ett sådant projekt. Jag kan gissa att det känts som om man blev "kollad och bedömd"?

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...