torsdag 3 januari 2013

Jag vill ha metoder.... eller?

Om och om igen läser jag "det finns inga mirakelmetoder", "det finns inga metoder som ger svar på allt", "man kan inte bara följa en metod och så är allt klart"... 

Snyft...

Jag har under årens lopp jagat efter metoder, metoder för det mesta, men nu tänker jag framför allt i min undervisning. Jag sökte nog metoderna mer i början av min karriär än senare, men har märkt att jag nu återigen söker och greppar första bästa lilla metod jag hittar när det kommer till t.ex. formativ bedömning. När man är nybörjare på något vill man ha metoder, det är något konkret att hålla sig i och luta sig emot. Det är något man kan rätta sig efter och ha som en liten snuttefilt och dessutom om det inte går som man tänkt, då kan man ju skylla på metoden och inte sig själv. Men, även jag börjar acceptera att det inte finns några metoder som ger svar på allt, även om det bär emot...

I en artikel ur Lärarnas nyheter intervjuas John Hattie om vad som gör en superlärare, där säger han bland annat så här:
— Det finns ju ingen som kan säga till en lärare: »så här ska du göra«. Läraren måste själv, i samspel med sina elever, utveckla metoder som fungerar. Man kan så klart titta på andra och se vad de har gjort som verkar fungera. http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/10/25/hattie-ar-du-expert-erfaren-eller-novis
I böckerna Utmärkt undervisning, Framgångsfaktorer i svensk och internationell belysning av Jan Håkasson och Daniel Sundberg och Bedömning för lärande av Christian Lundahl tas detta upp om och om igen. Det finns ingen mirakelmetod, metoden är helt beroende av människorna, sammanhanget och rummet. Man måste alltså skapa metoden i situationen ihop med de man har framför sig och med det innehåll man skall behandla. 

Det finns massor av metoder där ute, Håkanson/Sundberg och Lundahl tar upp en del i sina böcker och det finns ju en hel uppsjö av metoder man som lärare kan ta till sig, få stöd, få inspiration och få nya idéer av därute. Som nybörjare är metoden viktig tycker jag, annars har man ju ingenstans att börja, men att fastna i metoden och inte göra den till sin egen i den situation man befinner sig i och ihop med de elever man har, då får man det nog svårt. 

Så för min egen del har jag accepterat att jag tänker fortsätta söka metoder med ljus och lykta, men att jag alltid ska försöka göra dem till mina egna ihop med de elever jag har framför mig och i den situation vi befinner oss i. 

Puh...


1 kommentar:

  1. Jag, vi måste börja någonstans. Det viktiga är väl att inse att det inte är lämpligt att bli slav under någon metod, oavsett vilken. Som du säger: det finns ingen mirakelmetod som fungerar i alla sammanhang. Nyckel är väl snarast att ha så många olika metoder att spela med och samtidigt vara kompetent nog att avgöra VILKEN arbetsmetod som ska användas NÄR för största möjliga framgång. Det misstänker jag är något som böckerna vi läser inte kan ge oss svaret på, utan att det är då vi måste hitta våra egna vägar i verkligheten.

    Läser för övrigt också "Utmärkt undervisning" nu och tänker mycket. Bland annat att vårt yrke är så oerhört komplext, men det får jag säkert möjlighet att återkomma till.

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...