torsdag 5 december 2013

Att använda exittickets som en del av formativ bedömning

Under hösten har vi arbetat med kollegialt lärande och jag har ingått i en grupp som arbetat med hur man kan använda Blooms taxonomi för att ställa rätt frågor (se bilden nedan). Vi undrade hur vi kan ställa frågor som utvecklar elevernas lärande på bästa sätt. Syftet för oss var att:

  • Ta eleven vidare till nästa kunskapsnivå
  • Anpassa frågorna till lektionens syfte
  • Bli medvetna om vilka frågor vi faktiskt ställer i klassrummet
  • Synliggöra elevernas kunskapsutveckling
  • Förebygga slentrianfrågeställande
  • Arbeta igenom ett problemområde från fakta till analys och värdering.



 

Som inspiration läste vi Christians Lundahls bok Bedömning för lärande s.116-125. 

För mig var fokus att definiera kunskapsnivån för varje lektion enligt Blooms taxonomi och sedan avsluta lektionen med en exitticket med en eller flera frågor kopplade till den kunskapsnivå vi arbetat med under lektionen. Härigenom hoppades jag kunna tydliggöra kunskapsmål och kunskapsutveckling för eleverna och mig själv. Hade vi arbetat med fakta fick eleverna således en exitticket som handlade om fakta, exempelvis Vad är ett referat? eller Vad är klassisk betingning? Om vi arbetat med förståelse kunde frågorna istället vara Vad är skillnaden mellan ett referat och ett citat? Vad är skillnaden mellan klassisk och operant betingning? Eleverna skrev svaren på post-its som de sedan skrev namn på och satte på tavlan innan lektionen var slut. När de lämnade sitt bidrag fick de gärna titta på vad andra skrivit.

Att arbeta med exittickets gjorde det extremt tydligt för mig vad eleverna förstått och inte förstått utifrån den kunskapsnivå jag tänkt mig. Jag var så gott som varje gång förvånad över hur lite de förstått av fakta efter att vi arbetat igenom ett moment tre timmar med genomgång, övningar och reflektion. Ofta upplevde jag att klassen lyssnat och arbetat aktivt och att jag hade dem med mig, men deras exittickets visade vid ett flertal tillfällen att en tredjedel och ibland så många som hälften inte förstått det grundläggande. Hade jag inte gett dem exittickets hade jag trott att i princip alla hade förstått!

Jag använde elevernas svar för att återkoppla till dem lektionen efter, eller för att formativt förändra min undervisning mot att öka elevernas förståelse. När jag återkopplade till eleverna gjorde jag det i helklass eller individuellt. I helklass lyfte jag fram exempel på elevsvar (anonymt) och diskuterade varför de var bra eller mindre bra svar. Ibland fick de jobba i grupp med att välja ut bra svar bland ett antal exempel. Så gjorde jag när en stor del av klassen inte förstått. När det bara var enskilda elever som inte hängt med gav jag dem individuell återkoppling muntligt.

När jag hade genomgångar i ämnet psykologi kunde jag genom mina exittickets se att vissa begrepp vi gått igenom varit svårare för eleverna att ta till sig än andra. Nu har jag sett över min undervisning runt dessa begrepp, försökt hitta tydligare exempel och bättre definitioner med förhoppningen att främja lärandet framöver.

En annan positiv följdeffekt av arbetet med exittickets och Blooms taxonomi har för mig varit att jag på ett helt annat sätt förstår varför eleverna inte klarar av vissa provfrågor eller moment i mina kurser. I vissa fall är det uppenbart att kunskapskraven ställer krav på förståelse, tillämpning och analys redan på E-nivå och att elever som har sakkunskaper (fakta) inte klarar av ett sådant kunskapskrav. I kursen Psykologi 1 finns målet att "Att utveckla förmågan att kritiskt granska, jämföra och reflektera över olika psykologiska perspektivs styrkor och svagheter" och enligt kunskapskraven ska detta göras med enkla omdömen för E. För att få till det krävs förståelse och tillämpning (kanske också analys och värdering), i detta fall att eleven gör jämförelser mellan olika psykologiska perspektivs styrkor och svagheter. För många elever har detta varit svårt och ännu vet jag inte hur jag ska lyckas få alla att nå målen.

Jag kommer utan tvivel att fortsätta arbeta med exittickets med förhoppningen om att göra dem till en självklar del av min undervisning.

lördag 30 november 2013

Kvalitet

Josefin, 
jag har funderat mycket kring begreppet kvalitet. Vad är kvalitet i skolan och i min egen undervisning? Hur mäter man det och vem mäter det? Det finns ju så klart många kategorier och parametrar här som man kan utgå ifrån. 

Så här definierar Skolverket vad kvalitet är i publikationen Allmänna råd med kommentarer om systematiskt kvalitetsarbete - för skolväsendet s. 45. 
"Kvalitet
Skolverket definierar kvalitet inom utbildningsväsendet som en samlingsbeteckning för hur väl verksamheten 
− uppfyller nationella mål,
− svarar mot nationella krav och riktlinjer, 
− uppfyller andra uppsatta mål, krav och riktlinjer, förenliga med de nationella samt 
− kännetecknas av en strävan till förnyelse och ständiga förbättringarutifrån rådande förutsättningar."
Skolan skall på alla nivåer arbeta med systematiskt kvalitetsarbete och sträva efter kvalitet. Rektor och huvudman är uttalat ansvariga för detta arbete på organisationsnivå, men vi lärare är också ansvariga för detta arbete ända ner och in i vårt klassrum och vår egen undervisning.

På Skolverkets hemsida  finns en del, som handlar om systematiskt kvalitetsarbete och den utgår från den här enkla modellen och dessa frågor. 

Vad innebär då detta för mig i min undervisning och i mitt klassrum? 
  1. Att börja i styrdokumenten är ju en självklarhet. Om jag dessutom försöker göra dem så lättbegripliga för mig och eleverna som möjligt har jag lättare att bedöma och eleverna har lättare att nå målen. Jag planerar också in hur bedömningen skall gå till i ett tidigt stadium, jag planerar för bedömning och lägger upp undervisningen utifrån den. 
  2. Om jag dessutom gör en nulägesanalys av var jag och eleverna befinner oss  i förhållande till de mål jag plockat ut från styrdokumenten kan jag anpassa undervisningen och möta upp eleverna där de befinner sig. Utifrån denna nulägesanalys kan jag formulera egna mål med undervisningen. 
  3. I genomförandet av momentet utvärderar jag hur undervisningen och lärandet fungerar, detta gör jag genom den formativa bedömningen. Där får jag ständig feedback av var eleverna befinner sig och jag kan anpassa vad vi sysslar med efter hand. 
  4. Genom den summativa bedömningen i slutet av momentet får jag kvittot på hur det gått. Här kan jag analysera min undervisning i sin helhet. Jag kan också göra en moment-utvärdering för att få fram vad eleverna tyckt och hur de upplevt lärandet. Jag gör de justeringar jag behöver göra utifrån utvärderingen och utifrån dessa resultat påbörjar jag cirkeln igen inför nästa moment. 
Genom detta sätt att arbeta, arbetar även jag med systematiskt kvalitetsarbete i mitt klassrum. Jag tycker att det är så härligt att punkten om att man ska vara självreglerande (− kännetecknas av en strävan till förnyelse och ständiga förbättringar utifrån rådande förutsättningar) i Skolverkets definition av kvalitet finns med. Det innebär att ingen av oss behöver vara perfekt, men att om vi ständigt tar utgångspunkt och stöd i våra styrdokument och att vi systematiskt följer upp och självreglerar vår undervisning så är vi en bra bit på väg. 

lördag 9 november 2013

De förändringar jag gjort...

Josefin,
jag har funderat mycket på vad jag har gjort för förändringar i min undervisning sedan vi startade den här bloggen i samband med införandet av Gy11. Jag har gått tillbaka och följt min egen utveckling genom att läsa gamla blogginlägg, vilket var mycket intressant läsning. Saker har helt klart hänt. Det roliga är att de finns nedskrivna och synliggjorda. 

Jag vet inte vad jag ska kalla dem, men här nedan har jag skrivit de ledord jag försöker att utgå ifrån i min undervisning.

  • Iscensätta lärandesituationer
  • Processer
  • Tydlighet
  • Synliggöra lärandet
  • Synliggöra processer
  • Genrer
  • Begrepp
  • Förmågor
  • Medvetenhet i när, var och hur jag ställer frågor
  • Blooms taxonomi
  • Att vara en trovärdig källa
  • Formativ bedömning
  • Upplevelsebaserat lärande
  • Språkutvecklande arbetssätt

Jag har ändrat i ordningen av hur jag planerar momenten i min undervisning. Detta har jag märkt är den absolut största skillnaden i mitt arbetssätt, något som påverkar mig och eleverna mycket. 

  1. Jag börjar med att plocka ut mål ur ämnesplanen och centralt innehåll ur kursplanen. Ämnesinnehållet i momenten fastställs alltså i det första skedet. 
  2. Jag väljer vilket sätt eleven ska examineras. Målen är framförallt vägledande här. I detta skede plockar jag även ut kunskapskraven och gör en matris. Jag förklarar kunskapskraven för A, med egna ord. Denna matris använder jag sedan i hela bedömningsprocessen, den är ett levande dokument som även eleven har tillgång till. 
  3. När mål, centralt innehåll och kunskapskrav är fastställda börjar jag att planera mina lektioner. Fokus är på faktakunskaper, alltså vad som eleven ska lära sig rent innehållsmässigt. Jag plockar ut de centrala begreppen och planerar hur de ska tränas in. Därefter funderar jag på förmågorna, jag går tillbaka till målen, kunskapskraven och den examinationsform jag valt och plockar ut de förmågor vi ska fokusera på. Jag utgår här även från den grupp jag har framför mig och var de befinner sig. 
  4. En preliminär tidsplan för momentet görs och här planerar jag även in den formativa processen. Denna tidsplan är inte fast, utan endast vägledande. Jag anpassar efter gruppens process.

Jag har alltså ändrat plats på punkt två och tre, tidigare planerade jag arbetssätt innan jag valde examinationsform.  Genom att välja examinationsform innan arbetssätt på lektionerna gör att jag väljer metoder som är direkt anpassade till examinationsformen. Då kan jag medvetet välja hur vi ska arbeta med förmågorna för jag vet vilka förmågor jag kommer att testa.  

Jag jobbar mycket med förmågorna. Om jag valt exempelvis en skriftlig inlämningsuppgift är jag mycket noga med att välja genre, jag använder då svensklärarnas instruktioner till genren. Om eleverna exempelvis ska göra en analys och dra slutsatser i arbetet så lägger jag tid på vad en analys är och hur man drar slutsatser. Jag visar exempel och pratar om formen, alltså hur man göra en kvalitativ analys. 

Jag arbetar även mycket med värdeorden i kunskapskraven. Jag och eleverna diskuterar vad t.ex. utförligt och nyanserat betyder. Här visar jag också exempel för eleverna. 

Den formativa bedömningen har jag försökt att gå från att vara individuell till mer grupporienterad. Att ge individuell feedback är jättebra, men tidsödande. Det finns så mycket smarta lösningar man kan göra i grupp. Kamratrespons och att eleven ger sig själv feedback är också bra alternativ. 

Detta tillvägagångssätt har också gjort att jag känner mig lugnare. Jag arbetar mer systematiskt och vinner tid. Planeringen tar massor av tid i sig, men när det väl är gjort flyter arbetet på lugnt och metodiskt. Jag känner mig tryggare. Jag upplever att eleverna känner sig tryggare eftersom hela processen blir tydligare.

Jag är inte i hamn helt än och ibland faller jag tillbaka i gamla vanor. Men, jag jobbar på det. Jag påminner mig själv om detta tillvägagångssätt varje gång jag planerar upp ett nytt moment. Sakta men säker förfinas det. 


lördag 28 september 2013

Läsfrämjande - hur ökar vi läsförståelsen?

Efter flera intressanta seminarium runt läsning och läsfrämjande på Bokmässan ska jag försöka sammanfatta vilka läsfrämjande strategier jag kan ta med mig tillbaka till skolan och klassrummet.


I vårt land har läsförståelsen gått ner och det är också tydligt på vår skola. Vi testar läsförståelsen på alla i årskurs ett på gymnasiet och ser att det på de teoretiska programmen inte är ovanligt med staninevärden under 3 som genomsnitt. Vi behöver strategier för att stärka läsförståelsen hos våra ungdomar.

Seminarium jag lyssnade på under Bokmässan var Att platsa i en skola för alla med Roger Säljö, professor i pedagogisk psykologi och Eva Hjörne, lektor i specialpedagogik; Men läs då unge! med journalisten Johanna Koljonen, Ann Steiner, forskare inom litteratursociologi (båda expereter i Litteraturutredningen) och Magnus Persson professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning; Filmen som läsfrämjare med skådespelaren och regissören Helena Bergström, bibliotekarien Larry Lempert och Per Eriksson från Svenska filminstitutet.

Om jag får tro Säljö och Hjörne är en inkluderande pedagogik att föredra framför att plocka ut särskilt lässvaga elever och ge dem extra stöd utanför klassrummet. De menar att vi i skolan behöver fundera på vilken sorts stöd som gynnar ALLA elever. Säljö och Hjörne lyfter fram mindre klasstorlek som ett framgångsrecept. Jag tänker också att vi på vår skola skulle kunna gå igenom vilket stöd vi kan erbjuda dyslektiker (exempelvis läslinjaler och talsyntes) och fundera på om detta går att erbjuda alla elever. 

Säljö och Hjörne menar att det kan vara fruktbart att se de strukturella problemen, skolproblemen, före de individuella svagheterna. och därigenom lägga problemet hos skolan istället för hos eleven. De menar att vi i skolan bör ägna oss mer åt att beskriva problemen, exempelvis lässvårigheter, hur, var, när de uppstår och arbeta med strategier utifrån det (istället för att hitta förklaringar hos eleven som att den är "svag", etc).

Slående i seminariet Läs då unge! var att en del av Litteraturutredningens efterföljande arbete är att ta reda på vilka läsfrämjande åtgärder som fungerar, eftersom vi idag inte vet riktigt. (Inte konstigt att vi i skolan står handfallna då!). Utbildningsdepartementet har ännu kvar att presentera hur de öronmärkta pengarna för läsfrämjande ska användas i skolan, vilket förstår kommer att bli intressant att se.

Koljonen, Steiner och Persson belös att dagens läskris i första hand handlar om den djupa, koncentrerade läsningens kris, att dagens unga inte har förmågan att läsa längre sammanhängande texter. De talade också om att minskad läsförståelse är ett multifaktoriellt problem som inte kan lösas enbart genom skolans och den enskilda svensklärarens insatser. Tillsammans lyfte de upp några strategier värda att ta under beaktande: Det behövs fler högstatuspersoner som uttalar sig om läsning i det offentliga rummet och att var och en av oss kan ta ett individuellt ansvar för vårt läsande och "komma ut" som bokläsare, tala om läsning. Däremot poängterade de att ostörd lästid i skolan för många ungdomar är enda möjligheten till lästid.

Bergström, Lempert och Eriksson lyfte fram filmen som ingång till läsningen. Filminstitutet har exempelvis en satsning som kallas Boken på duken där böcker (ofta som handlar om läsning) har blivit film. Speciellt lyftes Bergströms tolkning Julie av Strindbergs Fröken Julie upp som ett bra arbetsredskap och Bergström berättade om hur filmen kommit till just med gymnasieungdomars läsförståelse i fokus. Hon ville förklara texten genom filmatiseringen och hoppas just att filmen ska användas i skolan.

I seminariet Filmen som läsfrämjare diskuterades också möjligheten att i diskussion med andra öka sin egen läsförståelse, att läsning inte nödvändigtvis behöver vara en individuell aktivitet, utan att vi i samtal med andra kan öka vår förståelse av en bok eller film.

Sammanfattningsvis så, några punkter att arbeta vidare med på vår skola:
  • Vilket stöd gynnar ALLA elevers läsförståelse? (Mindre klasser, datorer, läslinjaler, talsyntes?)
  • Hur kan vi skapa ostörd lästid varje dag för eleverna på vår skola?
  • Hur kan vi synliggöra bokläsandet, skapa läslust? (Filmingångar, boktips, bokcirklar)
  • Hur kan eleverna bli en tillgång för varandra vad gäller läsförståelse? (Litteratursamtal i grupp?)

lördag 14 september 2013

Betyg och bedömning i yrkesämnen, konferens i Skolverkets regi

Josefin, 
jag har varit på konferens i Skolverkets regi om betyg och bedömning i yrkesämnen. 

Dagen började med att några representanter från Skolverket höll ett kort föredrag och visade några bedömningsexempel. Fokus låg på hur man kan konkretisera våra styrdokument för eleverna. Vi fick sedan sätta oss i program- och inriktningsgrupper. I dessa grupper fick vi i uppgift att ta fram ett exempel på arbetsområde* (moment) samt hur detta område skulle examineras. 

Det är så härligt att få träffa kollegor från andra skolor. Jag slås varje gång av att vi tampas med samma problematik, ibland får man för sig att man är ensam om de problem man försöker lösa. Men ack, vi är fler. Att få träffas så här och prata om hur vi löser dessa problem bidrar verkligen till likvärdigheten mellan skolorna. 

De exempel på arbetsområden (moment)vi fick ta del av, var mycket konkreta och bra. Fokus i kommunikationen till eleverna låg i första hand på själva görandet. När eleven vet vad den ska göra kan man föra in konkretisering av kunskapskraven/förmågorna med tydliga indikatorer på de olika betygsstegen/kunskapskraven. 

Jag ska här visa det exempel som vi i den grupp jag deltog i kom fram till (Barn- och fritidsprogrammet, pedagogisk inriktning). Den utgår från en av de mallar vi fick ta del av. Det enda vi ändrat är att vi inte konkretiserat alla nivåer av kunskapskraven utan endast gjort det med A-nivån.


Ämne
Att göra
Mål och central innehåll
Ämne: Pedagogik

Kurs: Pedagogiskt ledarskap, 100p

Kurskod: PEDPEG0

När: I senare delen av utbildningen

APL-uppgift i kursen pedagogiskt ledarskap.

Eleven skall planera, genomföra, dokumentera och utvärdera en/flera aktivitet/er med en/flera grupp/er barn.

Fokus/perspektiv:
Ledarskap
Mål 4:
Färdigheter i att planera, genomföra, dokumentera och aktiviteter för att stödja och stimulera människors lärande och deltagande i olika situationer.

Central innehåll:
Planering, genomförande, dokumentation och utvärdering av olika aktiviteter.


Kunskapskrav för A
Konkretisering/indikatorer på A-nivå
Eleven planerar, såväl självständigt som i samarbete med andra, uppgifter och aktiviteter utifrån syfte och mål. I planeringen identifierar eleven kritiska moment och förebygger hinder som kan uppstå i genomförandet. Utifrån planeringen genomför eleven uppgifterna och aktiviteterna efter samråd med handledare samt anpassar vid behov genomförandet till ändrade förutsättningar. Eleven diskuterar utförligt och nyanserat sin egen och andras roll och betydelse samt tar utgångspunkt i det vid handlandet. I arbetet interagerar eleven, samt kommunicerar med säkerhet, i samarbete och möten med människor. Dessutom gör en noggrann och utförlig dokumentation av utförda uppgifter och aktiviteter. I dokumentationen använder eleven med säkerhet relevanta begrepp. När arbete är utfört utvärderar eleven uppgifterna och aktiviteterna med nyanserade omdömen utifrån uppsatta mål och deltagarnas respons. I utvärderingen diskuterar eleven utförligt och nyanserat möjliga alternativa lösningar och föreslår vid behov förbättringar.
Eleven tar initiativ till den/de aktiviteter som skall göras, driver och tar ansvar för hela processen.

Eleven väljer en aktivitet som utgår från ett behov hos barngruppen eller verksamheten. Eleven samverkar och stämmer av med handledaren att aktiviteten är lämplig.

Elevens planering innehåller en tydlig och nedskriven koppling till verksamhetens styrdokumen.

Elevens planering innehåller “tänka” problem och lösningar på dessa. (riskanalys)

Eleven har i genomförandet ett tydligt och medvetet ledarskap som är situationsanpassat. Eleven visar ett tydligt engagemang.

Eleven dokumenterar barngruppens lärande och upplevelse av aktiviteten på valfritt sätt, synligt för barn och vuxna.

Elevens utvärdering skall vara utförlig och bland annat innehålla: reflektioner/utvärdering av det egna ledarskapet/lärandet/processen, barnens upplevelse och lärande, handledarens upplevelse och måluppfyllelse.
Eleven använder i sin kommunikation och dokumentation ett korrektyrkesspråk.

Eleven visar ett tydligt proffessionellt förhållningssätt.


Rekommendationer:
Gå på: Kvalitet i apl: uppföljningskonferenser i oktober
Läsa: Bedömning i yrkesämnen, Publikation, Skolverket

*Representanterna använde begreppet arbetsområden när de pratade om ett avgränsat område i en kurs. Du  (Joefin) och jag har använt begreppet moment.

Tidigare skrivet om bedömning i yrkesämnen: http://larareemellan.blogspot.se/2012/10/bedomning-for-yrkesamnen.html

Från grupparbetet:








torsdag 29 augusti 2013

Nominerad till Guldäpplet


Josefin
jag har blivit nominerad till Guldäpplet. Vilken grej! 
Den stora frågan är - vem har nominerat mig? 
Detta var en mycket trevlig överraskning. Jag blev så glad och tacksam. 


måndag 19 augusti 2013

Spridda reflektioner

Josefin,
efter våra diskussioner som vi haft denna vecka vill jag nu sammanfatta och skriva ner det jag ska ta med mig vidare. 

  • Examination är ett avslut på ett moment. Betyg på momentet sätts genom examinationen. Jag vill ha en tydlig början och ett tydligt slut på varje moment.  
  • BFL - den formativa bedömningen sker under kursens gång i anslutning till eller helst under lektionen. Ju närmre i tid, desto bättre. Jag vill blir bättre på att ge den formativa feedbacken i grupp, den behöver inte alltid vara individuell. 
  • Frågor ska användas medvetet och riktat - i Christian Lundahls bok Bedömning för lärande (bland annat på sid. 120-124) kan man hitta mycket att utgå ifrån för att komma igång. Jag vill verkligen ställa bra, spetsade och riktade frågor där jag har klart för mig vilken fråga jag ställer och varför. 
Bedömning för lärande
Av: Christian Lundahl
s. 124

söndag 11 augusti 2013

Uppstart

Josefin, 
nu är det dags att dra igång igen. Som vanligt är det med lite blandade känslor. Det är så galet skönt att inte vara stressad - att vara klartänkt och utvilad. För att denna känsla ska hålla i sig så länge som möjligt ska jag ha följande strategi:

  • FIKA- varje dag, minst en gång
  • Skratta och skoja med elever och arbetskamrater - varje dag, flera gånger.
  • Gå sakta i korridorer. Flip-flop mood ska hänga i så länge som möjligt. 
  • Planera in när jag ska göra vad.
  • Jobba med tydliga avgränsade moment i kurserna.
  • Inte haka på andras stress.
  • Lyssna på avslappningsband minst 4ggr per vecka. 
Vad tror du? Kommer det att hålla? 
Jag ska göra så gott jag kan i alla fall. 

Du förresten, vilken härlig uppstart vi får. Att börja arbetsveckan med en heldag i samkvämets tecken är genialiskt och att ha middagen första kvällen är jättebra. Då hinner hela personalen träffas i lugn och ro och komma ikapp. Jag har ofta upplevt att om man åker iväg torsdag - fredag under uppstartsveckan - är alla så stressade över veckan som kommer att man inte kan njuta av Kick-offen. Det här upplägget är verkligen kanoners. 


Flip-flop mood
Av: Malin Nyberg
CC- BY-NC-SA

onsdag 19 juni 2013

Sommarlov!

Nu är det sommarlov! Ha det riktigt gött, så ses vi i augusti igen. 

Kohagen
Av: Malin Nyberg
CC-BY-NC-SA


torsdag 13 juni 2013

Vad jag har gjort bra i år och vad jag kan göra bättre 2013/2014

Malin, jag följer ditt exempel och summerar utvecklingsområden för nästa läsår. Först vill jag dock lista tre saker jag är riktigt nöjd med från detta läsåret, det hela blir en slags formativ återkoppling till mig själv.

Tre saker jag är riktigt nöjd med från läsåret 2012/2013
  1. Tydlighet. I alla kurser jag haft under året har jag arbetat med att vara tydlig med vad som krävs utifrån mål, centralt innehåll och kunskapskrav. Från uppstart till avslut av ett moment har målen kommunicerats löpande. Jag har gett exempel på A, C, E-resonemang, arbetat med kamratrespons och formativ återkoppling. I utvärderingarna uttryckte eleverna också att det varit väldigt tydligt vad som krävdes av dem och att de tyckte att det gjort det lättare för dem att prestera bra. Det är första gången jag får så enhetliga svar i en utvärdering och det känns jätteroligt att hårt arbete har gett resultat.
  2. Jag har hittat balans mellan formativ och summativ återkoppling. Jag har en bit kvar till jag är riktigt nöjd, men när jag ser tillbaka på mina tankar runt formativ och summativ återkoppling för ett och ett halvt år sedan, ser att jag att jag utvecklats mycket. Då visste jag knappt vad orden betydde, och hade känslan av att summativ återkoppling var fel. Moment-tänket som du illustrerade så fint i ditt tidigare inlägg, visar ungefär hur balansen ser ut nu: under ett moment ges formativ återkoppling och efter en examination ges ett summativt betyg (A, C eller E).
  3. Att min bedömarkompetens utvecklats och att jag känner mig tryggare med de nya kunskapskraven. Framförallt inom svenskämnet har jag genom kontinuerligt samarbete, inte minst runt nationella proven, slipat min bedömarkompetens. Nu vet jag i ryggmärgen hur ett A-språk ser ut och vilka krav som är rimliga att ställa runt källhänvisning i Svenska 1, exempelvis.  


Mina utvecklingsområden för läsåret 2013/2014 
  • Inramningen av våra tretimmarspass. Tydlig början (med mål och innehåll), mitten och slut (med summering, reflektion, exit-tickets, etc).
  • Skapa en bank med BRA frågor att ställa på examinationer, under diskussioner eller som exit-tickets. Detta arbete skulle jag vilja påbörja tillsammans med ämneskollegor i ämneslagen, i första hand runt de faktaspäckade kurserna som psykologi 1 och 2, men också till moment som språksociologi och språkhistoria i svenskkurserna.
  • Göra så att skolarbetet möter verkligheten än mer, ett mer upplevelsebaserat lärande. Jag har under flera år strävat mot att uppgifter eleverna gör ska ha verklighetsförankring, att vi ska göra relevanta studiebesök och att eleverna ska träffa besökare utifrån, men när jag ser tillbaka i backspegeln har jag inte lyckats fullt ut. Webbstjärnan är ett medel, samarbete med karaktärsämneslärare ett annat, studiebesök ett tredje. 
  • Utveckla SA Beteendevetenskap till ett än attraktivare program. Blev mycket inspirerad av BF-programmets årsöversikt och vill göra något liknande för SA Beteendevetenskap. Målet är att karaktärsämnena ska genomsyra läsåret och tydligt prägla programmet.
  • För att eleverna ska känna och förstå värdet av förmågorna som tränas i svenskämnet vill jag samarbeta mer med andra lärare runt vilka krav vi ställer runt exempelvis källhänvisning och texttyp. En erövrad förmåga ska användas!
  • Fortsätta bygga ut en bank med elevsvar på olika betygsnivåer, gärna tillsammans med ämneskollegor.
  • Finslipa moment-tänket och hitta sätt att lägga prov och uppgifter 80% in i momentet, så att eleverna verkligen har en chans att utveckla sina kunskaper och färdigheter innan jag gör en summativ avstämning.

fredag 7 juni 2013

Utvecklingsområden för läsåret 2013-2014

Josefin,

jag följer Öpedagogen och Magister Falks föredöme att reflektera över vad man vill förbättra till nästa läsår. 

Saker jag vill och ska förbättra till nästa år. 
  • Bli tydligare med vad som krävs för A - detta arbete har jag redan påbörjat. Det jag behöver fortsätta med ihop med mina kollegor är vad vi kräver för att sätta ett A och sedan bli tydliga i vår kommunikation med eleverna. Jag ska använda Blooms taxonomi som utgångspunkt. Se bilden nedan. 
  • Vara tydligare med var eleven ligger betygsmässigt under kursens gång.
  • Synliggöra när och att vi jobbar med de olika förmågorna.
  • Inramningen av våra tre-timmars pass. Tydlig början, mitten och slut. 
  • Synliggöra än mer lärandeprocessen för eleverna och få dem än mer delaktiga i den. 
  • Bli tydligare med examinationsuppgifterna - vilken genre vi använder - starta fler samarbeten med svensklärarna.
  • Tydligare med källkritik och källhänvisning. 
  • Fortsätta att arbeta med IKT och Webbstjärnan i undervisningen. 
  • Fortsätta att utveckla det upplevelsebaserade lärandet och samarbetet med vår bransch. 
Så här vill jag jobba under nästa år - så att det blir tydligare för eleven och mig.
Jag utgick från det vi kom fram till förra året om Grundstruktur i kurserna
Jag ska jobba tydligare med moment.
Lärprocess per moment
Av Malin Nyberg
CC-BY-NC-SA
Taxonomi
Av Malin Nyberg
CC-BY-NC-SA
 Jag har i den här bilden också lagt till - Visar tydligt nya kunskaper.

Josefin, har du några mål inför nästa år?


fredag 17 maj 2013

"Kommunikation som gör skillnad - Här nu och framåt..."

Josefin, 

jag måste bara berätta...

Förra hösten var jag på en kompetensutvecklingsdag som var så bra. Efter den dagen har jag märkt att jag ändrat mycket i mitt sätt att hålla i samtal - vad som tas upp, tonen och vilket fokus jag lägger i samtalet. Utbildningen heter "Här, nu och framåt...". Utbildningen var uppbyggd kring ett material som heter "Kommunikation som gör skillnad. Konfilkthantering och bemötande. Här, nu och framåt..." och "Lösningsfokus. Gör mer av det som fungerar" utformat av Riksförbundet Attention sponsrat av Arvsfonden.

Materialet bygger på en metod för samtalsstruktur med lösningsfokus. Denna samtalsmetod används bland annat för personer med missbruksproblematik men kan lätt appliceras på alla typer av samtal. I studier har det visat sig att denna samtalsmetod har stor positiv effekt på individen. Enkelt uttryckt går metoden ut på att titta på det som fungerar, göra mer av det och sedan underhålla det man vill ha kvar. Man vill att individen själv ska hitta drivkraft och verktyg att komma vidare. 

Metoden utgår från sju principer:

  1. Gör mer av det som fungerar.
  2. Omformulera problem till mål.
  3. Använd styrkorna för att hantera svagheter.
  4. Använd möjlighetstänk och önskade lägen
  5. Aktivera människors egna tänkande - använd frågor som vidgar och förlänger
  6. Små steg leder längre - ett litet steg är bättre än inget steg alls
  7. Spåra upp och stabilisera förändringen. 

Så här brukar jag göra när jag har utvecklingssamtal med dessa principer i bakhuvudet:

Jag använder mig av det självskattningsformulär du och jag var med och satte ihop i styrgruppen. Eleven får prata, jag är tyst och får endast uttala mig när jag ställer följdfrågor. Utifrån det som kommer upp i det samtalet plockar jag och eleven ut ett eller flera problemområden. Det kan vara t.ex. att eleven har svårt att komma i tid till lektionerna. Jag och eleven omformulerar detta till ett mål - eleven ska komma i tid till lektionerna. Här kan man vara detaljerad eller mer allmänt hållen, detta anpassas efter vilken elev man har framför sig. Ju större problem desto mer detaljerat och avgränsat mål  - t.ex. eleven ska komma i tid på måndagar och tisdagar.

Efter det ställer jag frågor om de morgnar eleven kommer i tid. Vad gör eleven då? Vad äter hen? Hur väcks hen? När kliver hen upp? När gick hen och la sig? Vem fick eleven hjälp av? Och så vidare. Här letar vi framgångsfaktorer. När detta är gjort ställer jag frågor om önskade lägen - hur skulle den perfekta morgonen se ut? Vad äter hen? Vilka är där? När gick hen och la sig? Hur sov hen? Och så vidare.

Efter det ställer jag frågor till eleven om vilka strategier hen kan ha för att nå målet, små detaljerade strategier,. (Återigen ju större problem eleven har desto mer små och avgränsade strategier.) Det kan då t.ex. vara strategier som "jag ska gå och lägga mig klockan halv elva måndag till torsdag. Mamma får påminna mig om detta. Jag ska ställa två stycken klockor med tio minuters mellanrum. Jag ska äta frukost i lugn och ro. Jag ska gå så att jag inte behöver springa till bussen. Jag ska gå hemifrån klockan 08:10." Detta skriver jag ned i t.ex. IUP:n. Det viktiga är här att eleven är den som hittar strategierna, jag vill INTE lägga orden i mun på hen.

På nästa utvecklingssamtal eller möte följer vi upp målet och strategierna. Då pratar vi om vad som fungerat och inte. Vilka strategier som är genomförbara och bra och vilka hen kan slopa. Vi talar även om och ser om det behövs andra strategier. 

Jag har (som jag nämnde tidigare) märkt att jag mer och mer i min vardag använder dessa principer när jag t.ex. talar med elever om problem de hamnar i. Det kan vara grupparbeten, skolarbeten, ringa ett samtal, konflikt med en kompis o.s.v. Jag är mer lösningsfokuserad och ställer oftare frågor som: Vad har fungerat förut? Hur skulle du vilja ha det? Vad behöver du göra nu? Vem kan du få hjälp av? Vad kan du redan? Vad är du bra på? Vilket är det första steget du kan ta? I den bästa av världar hur skulle du vilja att det var då?  Jag upplever att jag stärker mina elever mer, att jag hjälper dem att hitta sina egna strategier och sina egna styrkor. Det är bra.

onsdag 15 maj 2013

Att "bocka av" kunskapskrav

Går det att "bocka av" kunskapskrav?

Efter snart två läsår med det nya betygssystemet har jag landat i bedömningen och elevernas sätt att diskutera utifrån kunskapskraven vittnar om att de också börjat förstå det nya systemet. Nu har jag emellertid upptäckt något som jag vill bolla med dig: detta hur kunskaper "bockas av" och hur det påverkar synen på kunskap.

- "Skulle jag kunna skriva en jättekort text på nationella provet, med jättebra språk och få A på språk, fast kanske E på allt annat, och då få A i betyg i svenska, eftersom det är det enda kunskapskrav jag har kvar att visa för att få A"?

Frågan ovan fick jag av en elev strax före nationella provet. Frågan vittnar om att eleven har god insikt i kunskapskraven för Svenska 1, att hen utvärderat sin egen kunskapsnivå och skapat strategier för ett högt betyg. Allt detta är bra. Mindre bra tycker jag emellertid att den snuttifierade bilden av kunskap är. Låt mig förklara:

Eleverna har, via mig och andra lärare, fått bilden av att kunskapsdelarna i kursen Svenska 1 går att "bocka av" och att eleven sedan är klar med dessa. Har eleven uppnått ett mål så är det ju uppnått, så fungerar ett målinriktat betygssystem. Något jag märker är emellertid att denna syn gör att helhetstänket lätt går förlorat, det vill säga att eleverna inte ser värdet i att använda samtliga kunskaper från kursen i Svenska 1 i nya sammanhang eller i andra kurser. Kunskaperna förvärvade upplevs som isolerade öar. Exempelvis lät jag eleverna skriva en utredande uppsats där de skulle använda källor på ett korrekt sätt, vilket är ett kunskapskrav i Svenska 1. De flesta eleverna klarade detta galant. I en ytterligare skrivuppgift skulle samma kunskaper användas igen, men då var kunskaperna som bortblåsta och eleverna kunde ge kommentarer som : - "Det har ju jag redan visat att jag kan".

Givetvis förstår jag att det här är ett uppdrag jag som lärare har framöver, detta att kommunicera värdet av förvärvad kunskap, ställa krav på att de nya kunskaperna används och att skapa förutsättningar för att de också ska kunna användas i nya relevanta sammanhang så som i andra kurser eller utanför skolan. Utifrån det jag tidigare läste i Hatties bok Synligt lärande för lärare gör jag emellertid parallellen att det nya betygssystemet tydligare genererar en resultatorientering hos eleverna, istället för en kompetensorientering. Jag tror att detta är något vi måste tala om i kollegiet och hitta gemensamma strategier för. Jag vill i varje fall att våra ungdomar ser värdet av förvärvad kunskap, inte bara för resultatets skull, utan för värdet av kunskapen i sig. Frågan är väl bara: HUR ska detta gå till?

Vad tänker du om att "bocka av" kunskapskrav?

Vilka röster får höras?

Vilka röster får höras i vårt samhälle? Jag firade Världsbokdagen i år med att lyssna på ett samtal om samtalet på Kulturhuset tillsammans med Johanna. Kulturhusets konstnärliga ledare för barn och unga, Behrang Miri (känd från Tintin-gate), Sara Lidman-pristagaren Lawen Mohtadi, Stockholms stadsbibliotekarie Inga Lundén och chefen för Mångkulturellt centrum, Leif Magnusson, samtalade om vilka röster som får plats och gör sig hörda, i litteraturen och i media idag. Sverige är ett mångkulturellt samhälle, men de röster som hörs är oftast de etniskt svenska. Hur kan vi ändra på det?

Behrang Miri talade om varför han ville ta bort Tintin från barnbiblioteket, Leif Magnusson om vår tids moralpanik, den "färgblindhet" vi säger oss leva med, det vill säga att vi som etniska svenskar säger oss inte göra skillnad på människor utifrån etnicitet, men att mycket tyder på att så ändå är fallet. På mångkulturellt centrum finns nu också utställningen Varning för ras, som försöker problematisera och aktualisera rasbegreppet. Inga Lundén talade om hur biblioteken ska vara öppna för alla svenskar, men vittnade om bristen på berättelser som skildrar unga människor från andra kulturer medan Lawn Mohtadi beskrev problemet med att journalistkåren i vårt land i princip bara består av personer med etniskt svensk bakgrund. Mångkultur ÄR Sverige, att låta berättelser från andra kulturer ta plats i multikultihyllan är att marginalisera, menade Mohtadi och Lundén.

Bilden lånad från mkc.botkyrka.se
Samtalet tangerade det värdegrundsarbete vi gör i skolan och gav mycket att tänka på. Hur ser jag som svensklärare exempelvis till att den litteratur jag använder speglar hur vårt samhälle ser ut? Erbjuder jag en tillräcklig bredd av berättelser, så att alla oavsett kön, religion, etnicitet kan känna igen sig och relatera till det lästa? Ska vi undvika att läsa litteratur som skrevs i andra tider och som idag kan uppfattas som rasistisk (såsom Tintin-böckerna)? Hur ska jag föra diskussionerna om etnicitet och svenskhet i mitt klassrum?

Under samtalet försökte gästerna summera strategier för hur vi ska kunna föra de svåra samtalen om etnicitet och diskriminering, vilket jag tar med mig. Miris, Mohtadis, Lundén och Magnussons gemensamma svar var:
  • Bjud in, var nyfiken.
  • Blunda inte för de orättvisor du ser.
  • Försök att kliva utanför dig själv och se världen från ett annat perspektiv.
  • Våga föra högljudda samtal.
Samtalet på Kulturhuset inspirerade mig också till att vilja besöka Mångkulturellt centrum med klasser framöver. Inte minst vill jag se utställningen Varning för ras. Vid sidan om utställningar erbjuder man också gratis föreläsningar. Har du varit där, Malin?

söndag 5 maj 2013

Nationella proven som fortbildning

Årets bästa fortbildning för mig har varit de nationella proven i svenska. Under en veckas tid har jag varit lektionsfri och sambedömt de skriftliga proven (delprov C) med mina svensklärarkollegor. Vi har vridit och vänt på Skolverkets bedömningsmall och exempeltexter och bytt uppsatser mellan varandra för att göra en så likvärdig bedömning som möjligt.

Nationella provet i Svenska 1 har tre delar. Delprov A är ett muntligt anförande, delprov B läsförståelse och delprov C skriftlig framställning i form av en argumenterande eller utredande text, så som ett läsarinlägg eller en debattartikel. Att sambedöma alla delar vore naturligtvis önskvärt, men av tidsskäl ofta svårt. Delprov B var emellertid i år ganska lättbedömt och merparten av svaren var rena kryssfrågor som inte krävde bedömning. Delprov A har vi inte sambedömt mer än att vi lyft frågor runt bedömning i svensklärargruppen vid behov. En tänkbar modell vore att filma några (eller alla) anföranden eller att göra en röstupptagning av talet för att kunna få medbedömning. En sådan modell förutsätter dock att det inspelade materialet behandlas forskningsetiskt och att eleverna ger sitt samtycke till att bli filmad/få sin röst inspelad.

Södra Latin fick i höstas beröm av Skolinspektionen för modellen för sambedömning av nationella provets delprov C. Så här gjorde vi för att säkerställa likvärdig bedömning:

  • Alla elever skrev provet under kodnamn (istället för sitt riktiga namn) och kodbokstav (istället för klass). Kodbokstäver hade ämnesansvarig i svenska delat ut till undervisande lärare och kodnamn hittade eleverna på själva. Som undervisande lärare känner jag bara till kodbokstäverna på de grupper jag själv undervisar.
  • Ämnesansvarig samlade efter provets slut in alla uppsatserna och delade sedan ut en hög med uppsatser från olika undervisningsgrupper till varje svensklärare. Uppsatserna är fördelade på så vis att vi är säkra på är att vi inte bedömer våra egna elevers texter och inte heller texter från elever som vår medbedömare undervisar.
  • Kollegiet var indelat i bedömargrupper om fyra kollegor. I denna grupp arbetade vi sedan två och två med sambedömning och bollade bedömningsfrågor och svårbedömda fall med paret bredvid oss. 
  • På sambedömningens femte och sista dag träffas alla svensklärarna för sambedömning i helgrupp av särskilt svårbedömda fall. Till detta tillfälle tar alla med sig ett par uppsatser som vi vill diskutera.
Att vi kan vara lektionsfria under en vecka har varit en absolut förutsättning för det kvalificerade arbete vi gjort. På Södra Latin har vi arbetat in tiden i våra kurser (alltså undervisat mer resten av året). I Rönninge gjorde vi så att kollegor som inte hade nationella prov att bedöma vikarierade för kollegor som hade det. Båda modellerna har styrkor och svagheter. En optimal modell skulle jag tycka spikade en bedömningsvecka för dem som bedömer nationella prov och att denna vecka samtidigt används till resor eller större ämnesövergripande projekt för eleverna (i ämnen som inte inbegriper nationella prov).

Efter en vecka med bedömning av nationella prov känner jag mig än säkrare i min bedömning och stolt över det arbete vi utfört tillsammans. Läs också i Lärarnas tidning om hur mattelärare i Mariestad sambedömer grundskolans nationella prov i kommunfullmäktigesalen och delar arbetsbördan mellan varandra. Häftigt att se!

torsdag 2 maj 2013

Pedagogisk pub

Josefin,

det här med Pedagogisk pub, vilken grej det var!
Vilket gäng vi var: en SKL:are, en lärarcaoch, en förvaltningschef, en lärarutbildare, lärare från olika stadier och ämnen, en förskollärare, en IKT-pedagog med inriktning mot särskolan och en lärarvikarie med skolvisioner. Vilka fina samtal om skola vi hade och vilket enormt erfarenhetsutbyte. Jag går på rosa moln idag. 

Vi började med ämnet- antal elever och förskolebarn per grupp. Det var intressant att se frågan ur olika perspektiv, men det var framförallt häftigt att få prata med en SKL:are om detta och att få höra hur deras resonemang ser ut. 

Diskussionen om lärares arbetstid och våra arbetsuppgifter gav också en del. Där tänker jag- vad viktigt det är att vi börjar namnge våra arbetsuppgifter och att vi får tydliga arbetsbeskrivningar. Utan det kan vi inte föra klara och tydliga resonemang om prioriteringar och en okej arbetsbörda. 

Diskussionen kring styrning och frihet i vårt arbete var också intressant. Hur mycket vill vi lärare bli styrda uppifrån och hur mycket frihet vill vi ha? Å ena sidan skriker vi lärare efter styrning och tydlighet och å andra sidan vill vi ha vår frihet. Just nu pågår en dynamisk process där både de som styr och vi lärare testar och diskuterar oss fram. Vi måste igenom den för att hitta en bra nivå. Vi behöver tillsammans med politiker och förbund komma överens om vad som ska styras och vad som ska vara fritt i vårt arbete och i vår arbetstid. 

Diskussionen kring Skolverkets och Skolinspektionens roll och organisation var också givande. (Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg som du kan läsa här.) Jag skulle vilja att Skolverket har modellskolor - skolor som visar vägen, skolor som är skolsveriges förebilder som ger in fingervisning om hur man vill ha det. Skolor som är bra på något arbetssätt, organisation, likabehandling, rastverksamhet, coaching etc - skolor som är bra på något specifikt och som lyfts fram av Skolverket och får visa vägen för oss andra. Vi behöver goda förebilder. 

När du hade gått pratade jag en hel del med de från Norrtälje kommun som jobbade med Learning study och den satsning man gjort på utvecklingslärare. Om jag förstod det hela rätt, i Learning study plockar man ut något specifikt moment/kunskapsmål, jobbar med det i ämnesgrupper, lägger upp lektioner och vidareutvecklar dessa lektioner tillsammans så att de blir bättre. Nyckeln är just att man snöar in på något litet specifikt avgränsat område. I år har vi (du och jag) i våra pedagogiska diskussioner greppat över så mycket, vi har spretat åt alla håll. Nästa termin kanske vi ska ha hitta något specifikt att grotta in oss i? Vi har ju tidigare pratat om frågor och frågeställningar... det kanske är något?

Vilka var dina reflektioner efter kvällen?

tisdag 23 april 2013

Prezi

Josefin, 
jag blev tipsad på Twitter om Prezi. Prezi är ett alternativ till vanliga presentationer. Det är kanonenkelt att använda. Jag kan absolut rekommendera det. 

Så här blev min första Prezi.


CC-BY-NC-SA


fredag 12 april 2013

Vad jag och mina elever har lärt oss i tävlingen Webbstjärnan

Josefin,
om denna fantastiska tävling Webbstjärnan...

Oj vad jag och mina elever har lärt oss. Det är så häftigt att fått följa vår gemensamma process genom denna tävling. Jag sitter just nu i klassrummet med mina elever och skriver detta inlägg. De arbetar och skriver inlägg så att det knakar. De arbetar i grupper och skriver inlägg om Kulturhuset i Stockholm, efter att vi gjort ett studiebesök där. De diskuterar innehåll, meningsbyggnad, vem de skriver för, hur de ska göra texten tydligare och upphovsrätten. De pratar och diskuterar utförligt, nyanserat, detaljerat och de vet vad de pratar om. De ser sig själva som källa och numer behandlar de andras och sina egna bilder och material med sådan respekt. När vi gjorde studiebesöket igår frågade de till och med vår guide om de fick ta bilder inne på Kulturhuset och om de fick använda Kulturhusets bilder som ligger på hemsidan, det hade inte hänt innan genomförandet av detta projekt. 

Genom att vara med i denna tävling har de fått riktiga läsare. Det de skriver är inte bara en produkt som bara läraren läser. Det är en produkt som kan vara till nytta för någon annan och det är en produkt som även är till nytta för dem själva. Detta är de mycket medvetna om, de och deras texter har blivit en källa. Motivationen har höjts, den egna drivkraften har höjts, nivån på deras arbeten har höjts, medvetenheten har höjts och ansvarstagandet har höjts.

Jag märker även hur min roll som lärare förändrats och att jag har helt andra diskussioner med eleverna än vad jag haft tidigare. Vi talar numer samma språk. Vi har tillsammans blivit bättre! 

Detta har resulterat i att jag startat en blogg till, fast med en annan klass. Där har jag sett samma resultat. 


.se webbstjärnan
CC-BY
Josefin, hur har det gått för er? Har du märkt något hos dina elever? Vad har ni fått ut av att vara med i Webbstjärnan?

Elevernas blogg Lärande, växande och socialisation
Elevernas egna ord om vad de lärt sig

Lästips! Från blåbär till bloggare
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...