onsdag 31 oktober 2012

Att kommentera uppsatser med Google Docs och Jing

Jag försöker effektivisera mitt sätt att bedöma och kommentera uppsatser och snubblade över det här klippet som visar hur man kan använda två gratisprogram, Google Docs och Jing för att kommentera uppsatser muntligt och visuellt och spela in kommentaren. Verkligen intressant! Är otroligt sugen på att prova. Hindret är väl emellertid att det inte går att arbeta med programmen i ett vanligt arbetsrum i skolan, men det går kanske att lösa på annat sätt. Vad tror du om idén?

tisdag 30 oktober 2012

Skolforum

Josefin, idag har jag varit på skolforum. Denna enorma mötesplats för oss skolfolk. Jag har diskuterat lärarlegitimation och min idé om att ha "modell-skolor" med skolverket, bytt fackförbund och A-kassa, pratat med några egna företagare om hur det är att vara just egen företagare inom vår bransch, pratat med en förskolechef i Botkyrka om hur de ser på att anställa barnskötare, haft tid att diskutera olika frågor med min närmaste kollega, varit på ett kort föredrag om IUP med Yrkesetiska rådet, diskuterat förstelärare och lektorstjänster med ett fackförbund, lärt mig hur man gör klipp ur UR:s filmer, smakat på kolor och fått med mig ett antal reklampennor. Puh. Kul var det.

Jag måste säga att jag tyckte att det kändes något lugnare i år på mässan och jag tycker även att de "städat upp" i mässhallen, den var inte alls lika belamrad som förut och den kändes mer lättillgänglig och trevlig. 

Jag saknade dock några där, det är RAU, .SE, Webbstjärnan, Christian Lundahl och Pedagog Stockholm.


måndag 29 oktober 2012

Open space metoden

Josefin, jag har varit på Skolverkets konferens om Kvalitet i det arbetsförlagda lärandet där man använde sig av Open space metoden. Det passade mig som hand i handsken. 
"Harrison Owen upptäckte Open Space-metoden. Idén fick han då han 1983, efter att återigen arrangerat en stor konferens.  Det som fick honom att funderavar den återkoppling han fick som också överensstämde med det han själv kände: 
— Allt hade varit lysande men det allra mest givande hade varit — just det, kaffepauserna!" http://www.kfsk.se/sidor/natverksplatser/asi/openspace.3364.html
Vi började med en storsamling där dagen, metoden och målsättningen presenterades. Efter det fick vi som var med på konferensen gå fram till mitten av ringen, skriva ner vad vi ville diskutera med andra och säga det i mikrofonen. Lappen sattes upp på en vägg som kallades marknadsplatsen, där tid och plats markerades på diskussionsämnet. När detta var gjort satte dagen igång och alla deltagare gick till den plats där just det ämne man själv ville diskutera fanns. 

Den som skrivit upp diskussionsämnet blev samtalsledare i gruppen. Två sekreterare utnämndes, en som skrev ett längre protokoll i löpande text och en som sammanfattade på ett blädderblock i punktform. Protokollet lämnades in till Skolverkets personal och blädderblockspappret sattes upp på en vägg för alla att kunna ta del av. 

Under dagen kunde man om man ville ta sin stol och lämna gruppen när helst man ville. Man kunde även bilda egna subgrupper eller nya diskussionsämnen som sattes upp på marknadsplatsen. 

Snacka om en dag av nätverkande, erfarenhetsutbyten och inspiration. Det var så härligt att vi som arbetar på golvet fick fylla dagen med innehåll och att sedan Skolverket fick ta del av de tankar och idéer vi hade. 

Den här metoden hoppas jag att vi på skolan använder någon gång. Då skulle vi lärare kunna fylla den med pedagogiska frågor vi känner att vi vill, men inte alltid hinner diskutera med våra kollegor. (Kanske en påbyggnad på de studiedagar vi haft.)

söndag 28 oktober 2012

Framtidens skola eller är den redan här?

Återigen har jag hittat ett fantastiskt klipp på Charlotta Wastesons blogg om IT i skolan. I filmen diskuterar en elev och en lärare synen på kunskap och IT. Det är så mycket i detta klipp som får saker att falla på plats. 



Trappan städas uppifrån (kommentar till artikel i DN om "superlärare")

Josefin, i artikeln Superlärare släpps inte in i skolorna, ur DN 28/10 2012 s. 8-9, berättar man om att regeringen har satsat på att utbilda superlärare som ska hjälpa till att handleda lärare i skolor som inte når önskade resultat. Regeringen har en budget på 60 miljoner kronor till detta. Mycket av artikeln handlar om att lärarna inte vill öppna upp sina klassrum till dessa superlärare, för att få deras hjälp. 

Jag blir återigen provocerad, jag är så trött på att man lägger skuld på enskilda lärare, att man återigen svärtar ner lärare i media. 

Jag är inte emot handledning, vill jag förtydliga. Handledning är bra, mycket bra. Jag har fått, sökt upp och tagit emot mycket handledning under hela min lärarkarriär. Detta för att jag vet att det ger direkt resultat. Du och jag har ju diskuterat detta många gånger och vi vet att  om man har en "spegel" i klassrummet kan det göra underverk med en som pedagog. 

Det jag däremot blir provocerad av är att man lägger 60 miljoner kronor på detta projekt innan man sett över lärarnas arbetsbörda. Städa upp i lärarnas arbetsuppgifter, se över deras arbetsmiljö, ta ansvar för de usla resurserna skolorna har, fråga lärarna vad de behöver och ge oss mer i lön. När detta jobb är gjort då kan vi prata handledning av enskilda lärare. Det är så enkelt att fortsätta skylla på enskilda lärare gång efter en annan. Det är dags för politikerna att ta ansvar för skolan i stort.  "Trappan städas uppifrån" , så är det bara. 



Se även Johan Kants blogg-inlägg i denna fråga.

torsdag 25 oktober 2012

Kamratrespons i skrivprocessen, del 2


Jag har ju tidigare skrivit om hur jag arbetar med kamratrespons i svenskundervisningen. Nu vill jag mest säga att jag är så nöjd med hur jag finslipat talangen och fått eleverna att förstå och uppskatta arbetet. Kamratrespons är en viktig nyckel för ett framgångsrikt skolarbete med verklig elevaktivitet, speciellt inom svenskämnet (men säkert i andra kurser också), upplever jag. Att lära eleverna att lära sig själva - det är fantastiskt roligt!

måndag 22 oktober 2012

Framgång i undervisningen (Skolinspektionen)

Josefin, 
Skolinspektionen har gjort en mycket intressant sammanställning av aktuell forskning kring vilka faktorer som påverkar undervisningen. Den är kort och snabbläst, det är värt tiden. Mycket av det vi diskuterat och tagit upp här på vår blogg, är saker de tar upp i publikationen. Det känns bra. 

En sammanfattning av framgångsfaktorerna

  • Lärarens insats är direkt avgörande för elevens lärande. 
  • Lärarens förmåga, engagemang och kompetens.
  • Läraren skapar goda relationer till sina elever. 
  • Läraren har ett synligt pedagogiskt ledarskap med en tydlighet i mål, innehåll och struktur.
  • Läraren återkopplar snabbt till eleven och arbetar aktivt med formativ bedömning.
  • Läraren följer upp tidigare aktiviteter.
  • Lärandemiljön i skolan är trygg, stödjande och uppmuntrande och kännetecknas av individanpassning, variation och utmaningar
  • Läraren ställer höga krav och förväntar sig alltid det bästa av eleven, samtidigt kan läraren balansera kraven mot den nivå eleven ligger på, så att utmaningarna och kraven blir lagom. 
  • Lärarens förmåga att skapa delaktighet och känsla av sammanhang.
  • Lärarens tillit till sin egen förmåga. 
  • Lärare som samverkar med andra lärare. 
  • De som är ansvariga för verksamheten t.ex. rektor och kommun skall ge läraren förutsättningar att lyckas med sitt arbete. Detta görs bl.a. genom resurser, ändamålsenliga lokaler, utrustning, kompetensutveckling, ledarskap och organisation. 
  • Rektor visar tilltro till läraren och ger läraren ett tydligt mandat. 
  • Rektor tar ansvar för under­visningens kvalitet.

"Lärandemiljön bör vara tillräckligt utmanande för att nå just bortom elevens rådande nivå och kapacitet. Framgångsrika lärandemiljöer bygger på ändamålsenliga förväntningar, tillit och förstärkande motivation för att bland annat utveckla elevens självupplevda kapacitet. Tilltro till elevernas förmåga är dock inte tillräckligt i sig, utan måste kombineras med ett aktivt stöd från lärarens sida. För höga förväntningar riskerar annars att leda till rädsla och överdriven press, vilket i sin tur tenderar att premiera ytlärande framför fördjupat lärande." sid 9-10

Det är bland annat den här boken Skolinspektionen har som grund till sin publikation. Den vill jag läsa! 

Att återkoppla kunskapskrav i praktiken

Att återkoppla vilka kunskapskrav en elev uppnått genom en examination visade sig vara svårare än jag trott när jag skulle börja arbeta flitigt med återkoppling via matriser denna termin. Jag hade tänkt mig att eleverna först skulle få reflektera kring vilka kunskapskrav de själva tyckte sig ha uppnått och att de sedan skulle få återkoppling av mig. Så långt inga konstigheter. I teorin. För i praktiken blev det krångligare och ganska rörigt. Så här tänker jag göra nästa gång:

  1. Eleverna stryker under de kunskapskrav de tycker sig ha uppnått genom sin examination i en matris med alla kunskapskrav för kursen. Jag säger inget om vilka kunskapskrav det kan handla om utan hänvisar tillbaka till dokumentet med instruktionen för uppgiften som examinerats, där mål för uppgiften finns tydliggjorda.
  2. Eleverna får skriftlig återkoppling från mig där jag ringat in de kunskapskrav eleven uppnått genom sin examination, en summativ bedömning.
  3. Eleverna ringar in eller highlightar med överstrykningspenna de kunskapskrav hen uppnått.
  4. Eleven skriver en kort reflektion i sin skrivbok utifrån frågorna: Är du nöjd med din prestation på examinationen? Vad har du gjort bra och vad kan du göra bättre? Vad kan jag som lärare hjälpa dig med för att du ska utvecklas ännu mer?
  5. Matrisen med kunskapskrav för hela kursen (med understrykningar och ringar) viks ihop och stoppas in i skrivboken. Den skriftliga återkopplingen från mig får eleven ta hem om hen vill (en kopia finns hos mig).
  6. Jag kan se och utvärdera diskrepanserna mellan förväntat och faktiskt resultat och ta del av elevernas tankar om sin egen utveckling. Med lite tur blir vi alla något smartare.

torsdag 18 oktober 2012

Att göra en screencast

Hittade den här presentationen av ämnet psykologi gjord av Simon Hansell via Dela! Det här med att spela in en lektion direkt från skärmen (screencast) verkar ju genialiskt och skulle kanske kunna vara ett sätt att examinera elever på såväl som variera lektioner på. Har du någon erfarenhet av detta?


Ledarskap och tveksamhetsmarkörer

Malin, jag gjorde en intressant iakttagelse häromdagen. Man lär så länge man har elever, brukar det ju heta och så är det verkligen för mig. Mina elever i trean skriver just nu uppsatser om språkscoiologi, alltså hur vårt språk ändras utifrån dem vi är och de situationer vi befinner oss i. En elev ville skriva om hur språk och kön hängde samman och bad om att få vara med på en av mina lektioner med en annan klass i årskurs två för att studera hur killar och tjejer uttryckte sig när de svarade på frågor i klassrummet. Det hon kom fram till var att det fanns tydliga skillnader i hur killar och tjejer svarade och att skillnaderna var i linje med den forskning som finns. Utifrån Anne-Catherine Edlund bok Språk och kön skriver hon:

"Män använder i allmänhet ord som är kopplade till det officiella, samtidigt som kvinnor använder sig av ord som hör hemma i den privata sfären. En annan skillnad är att kvinnor i allmänhet brukar använda sig mer av tveksamhetsmarkörer såsom kanske, jag tror och det verkar som vid formuleringar. Det framhålls också att kvinnor är mer benägna att använda samtalspartiklar som “asså”, “liksom”, “ba”, för att inflika i en dialog till exempel. Samtidigt är tvekljud och stamningsord som “eh” och “öh” är manliga drag. Dessa ska symbolisera uppmaningar som säger ’’var god vänta då jag planerar mitt innehåll’’ och är vanligt förekommande hos män och främst akademiker.
          Något som också kännetecknar “kvinnospråk” är att överanvända påhängsfigurer som ’’inte sant?’’ och ’’eller hur?’’ och frågeintonationen (då man avslutar meningen med att gå upp i tonläget för att markera osäkerhet eller att det är en fråga, istället för att vara konstaterande). 
     Dialektala skillnader mellan kvinnor och män är att de sistnämnda oftare är mer villiga att tala dialekt. Förklaringen är att dialekt anses maskulint. Kvinnor använder hyperkorrekt uttal (överdrivet korrekt uttal) och prestigeformer i större utsträckning än män i samma samhällsklass (prestigeform är en form som närmar sig rikssvenskan och skriftspråket) . En teori bakom detta är att kvinnor oftare är mer statusfixerade än män och att korrekt uttal symboliserar hög status. En annan teori är att kvinnor är mer flexibla än män och att det är därför de lättare anpassar sig till det “korrekta” sättet att tala. Dock, visar undersökningar att bland ungdomar i storstadsområden (min observationsgrupp) använder man ett mer homogent uttal än den äldre generationen i samma område.
     Eftersom att mannens språk oftast beskrivs som normen och kvinnans som avvikelsen då man forskar om sexolekter, förklarar följande teorier hur kvinnans språk skiljer sig från ’’det rätta’’, alltså mannens sätt att tala och uttrycka sig. Man bör ta med i beräkningarna att dessa studier får tas med en nypa salt eftersom att de är generaliseringar av ett generellt språkmönster och kanske inte stämmer på varje individ/grupp."

Att ha en besökare i klassrummet är som att ha en stor spegel längst bak i klassrummet, så även denna gång. Jag blev pinsamt uppmärksam på mina egna tveksamhets- och påhängsmarkörer, som när jag sa "Nu ska vi göra en liten övning, det blir kul eller hur?" Att kvinnligt och manligt språk är olika är en fascinerande sak i sig, men om jag sätter språket i relation till ledarskapet blir det verkligt intressant, tycker jag. John Steinberg pratade i sin föreläsning om symbolkommunikation, värdet av att jag utstrålar säkerhet som ledare. I en klassrumssituation där jag är ledaren finns det kanske en poäng med att slipa bort tveksamhetsmarkörer. Vad tror du?

måndag 15 oktober 2012

Fortbildning med John Steinberg

Den 9 oktober föreläste John Steinberg, doktor i pedagogik, om ledarskap och bemötande på skolan där jag arbetar. Föreläsningen var intressant i sig, inte minst tycker jag om studiedagar som ger mig utrymme att reflektera kring mitt eget ledarskap. Att få lyssna aktivt med penna i hand, fylla på kunskap och reflektera kring pedagogik är balsam för en hårt arbetande lärarsjäl. Jag sammanfattar här några huvudpunkter som jag tar med mig från föreläsningen:

  • "Det finns ingen perfekt metod", metodik är underställt bemötande och genomförande, menade Steinberg. Framförallt ville Steinberg trycka på vikten av att bedriva undervisning med kvalité. Han ville också uppmana mig att våga göra "min grej", att veta vad jag är bra på och göra det. Han poängterade emellertid att resan till kvalité är jobbig och kräver ett proaktivt ledarskap, att leda människor till platser de inte tänkt gå på egen hand. Exempelvis menade Steinberg att vi måste våga säga till eleverna att "jag tror att du kan göra det här bättre".
  •  Om vi vill förändra skolkulturen till en mer positiv sådan föreslog Steinberg att vi i programlaget kan berätta om det bästa man gjort senaste veckan. Genom stolthet, sårbarhet och generositet kan skolan växa och utvecklas.
  • Steinberg kallade läraryrket ett konstnärligt yrke och skiljde tydligt på artisteri (ledarskap, värdegrund, relationer, konflikthantering, undervisningsskicklighet) och infrastruktur (vikarierutiner, material och teknik, skolledarens närvaro, schema, informationsrutiner). För att en skola ska fungera optimalt måste både artisteri och infrastruktur vara välfungerande. Steinberg menade också att vi bör skilja på infrastruktursamtal och pedagogiska samtal och aldrig prata om elever som om de vore en del av infrastrukturen. I skiftet mellan två olika skolkulturer ser jag att den ena skolan ger gott utrymme för utveckling av artisteri och  den andra har en väloljad infrastruktur som underlättar vardagen mycket. Båda skolor skulle kunna lära av varandra.  
  • Som ledare i dagens skola måste vi etablera auktoritet, vi är inte automatiskt en auktoritet i klassrummet. Vi kan visa ledarskap genom inramning av lektionen, tydliga spelregler, kroppsspråk (uppåt - framåt) och symbolkommunikation. Vi måste också hitta balans mellan krav och struktur å ena sidan och empati och förståelse å andra sidan.
  • Lektionen ska vara helig! "Skolans syfte är inte att eleverna ska ha det mysigt", menade Steinberg. Vi måste våga ställa krav och inte ta lektionstid till enkäter, elevvård, fotografering, etc. Likaså måste vi våga göra det svårt för eleverna - vi tävlar på en global marknad.
  • Ibland kan det vara bra att fråga sig: Vad behöver mina elever allra, allra mest just nu?



lördag 13 oktober 2012

Skolan är kreativ

Josefin,
jag vill skicka massor av TACK till Fredrik Svensson för hans bloggar där han kontinuerligt ger den svenska lärarkåren beröm och uppmuntran. I Fredrikbloggen har han ett inlägg om hur viktigt det är att stödja skolan och dess personal, att inte skriva ner skolan utan istället uppmuntra och hjälpa skolan framåt genom att prata om den positivt.

Den bild som idag målas upp av skolan är för ensidig och negativ, tycker jag. Jag skulle önska att den var mer nyanserad. Kritik ska så klart tas upp och behandlas, men så också de goda exempel som finns.  

"We need to talk positively about school and learning if we want teachers and principals to strengthen their confidence and rebuild the views of learning.
We all need them and we sure do need their creativity." Fredrikbloggen

torsdag 11 oktober 2012

Här är jag! Vem är du?

Jag läser just nu Här är jag! Vem är du? Om närvaro, respekt och gränser mellan vuxna och barn av Jesper Juul, (Bonnier fakta) och jag vill rekommendera den till hela världen. Juul tar upp så många bra tankar och han hjälper mig att sätta ord på det jag känner och tycker, både som pedagog och förälder. Konflikter och gränssättning är verkligen bland det svåraste som finns, men den här boken hjälper mig att se på gränssättningen ur ett bredare perspektiv. Boken är dessutom lättläst, lättillgänglig och indelad i små korta kapitel. Det tycker jag om. 
"Den här boken handlar om det som med ett gammeldags uttryck kallas "att sätta gränser för barn". Den beskriver hur vi människor kan avgränsa oss i förhållande till andra människor - även små och stora barn - på sätt som inte skadar någon och så att kvaliteten på kontakten blir så hög som möjligt." Inledning - första stycket s. 7
 " Mycket av det som våra föräldrar och mor- och farföräldrar trodde var bra för barn har visat sig vara fel. Moderna föräldrar står på många sätt inför en mycket komplicerad uppgift när de ska bestämma och fatta beslut å barns vägnar. Det är viktigt att det är föräldrarna som bestämmer, men det är också viktigt att deras beslut ger barnen så goda utvecklingsbetingelser som möjligt." Vem bestämmer s. 12-13
"Både barn och vuxna lär sig först och främst genom konflikter och i en välfungerande familj tar föräldrarna ansvar för konflikterna." Vem bestämmer s. 13
"Våld som uppfostringsmetod skapar inte respekt, det skapar ångest. Det lär inte barn att skilja mellan rätt och fel, det lär dem att tillgripa våld om man har makten. Det lär dem heller inte att respektera föräldrarnas gränser. Det lär dem att frukta konsekvenserna." Makt s. 15
Juul talar också om hur viktig konflikten är för alla inblandade. Den lär oss om våra egna gränser och den lär oss om andras gränser. Konflikten behövs för att vi ska utvecklas, men den får aldrig leda till kränkningar. För att konflikterna ska leda framåt behöver vi prova och träna gränssättning om och om igen, han säger att denna träning inte är farlig i sig, men om man fastnar i destruktiva beteenden och inte kan vända det till något bra, då mår varken barn eller vuxna bra. 

Jag skulle vilja citera hela boken, men det går ju inte. Jag kan varmt rekommendera den. 




tisdag 9 oktober 2012

Att uppfinna hjulet

Jag måste bara kommentera ett Facebook- inlägg som jag tyckte var så bra och tänkvärt. Jag är med i en grupp på FB där pedagoger i Sverige diskuterar "Förmågorna- The big Five" (Svanelids). På den gruppsidan hittade jag det här inlägget:


"Karin Hallberg    Apropå Iup, omdömen osv.Känns helt galet att vi alla på varsin kammare sitter och sliter med detta....(även om FB är toppen att använda för att dela tankar) som om försäkringskassans personal sitter på söndagar och sliter sitt hår med hur blanketterna för ansökan om VAB eller nåt annat ska se ut. Håller ni med eller är jag ute och cyklar?? Om jag inte är ute och cyklar...vad kan vi göra åt det?"

Varför är vi pedagoger rädda att dela med oss? Kan det vara en rädsla av att göra fel som jag känt tidigare i mitt yrkesutövande? 

Varför stöttar inte Skolverket med olika typer av färdiga dokument. Det finns en del på Skolverkets hemsida, men inte tillräckligt. Jag förstår tanken med att de lokalt ska utarbetas, men varje dokument kräver så mycket tid. Är det värt det? 

måndag 8 oktober 2012

Praktiksamtal

Josefin, 
efter att ha läst alla råd och riktlinjer angående bedömning (Skolverkets), har jag äntligen fått ändan ur att göra ett skattnings- dokument för praktiksamtalet. I dessa råd och riktlinjer fick jag stöd och framför allt begrepp/ord till att skapa dokumenten. 

Vi besöker ju som du vet alla våra elever varje praktikperiod på deras praktikplats. Där sitter vi tillsammans med handledaren och eleven i ett trepartssamtal. Vi har tidigare haft frågor och olika fokus på varje praktiksamtal men inte dokumenterat dessa så strukturerat. Vi har också haft en IUP för varje elev som vi fyllt i och följt upp. Jag har känt mig lite famlande i dessa samtal, men nu ser du, nu har jag äntligen fått lite struktur.  

Här kommer skattningsdokumentet och IUP för praktikperiod ett (HT i åk1). (Inriktning pedagogiskt arbete) 
Frågorna följer varandra så att man kan fylla i elevens och handledarens skattning och kommentarer samtidigt. IUP fyller man i, i slutet av samtalet. IUP:n följer man upp nästa praktikperiod och utvärderar då. (Som du ser följer den det skattningsformulär vi gjorde gemensamt för utvecklingssamtalet.) 

Jag hoppas att detta självskattningsformulär öppnar upp för bra, strukturerade samtal där det också blir tydligt för eleven och handledaren vad som krävs av eleven på dess väg till yrket. 


fredag 5 oktober 2012

Bedömning och betygssättning i gymnasieskolan (Skolverket)


Här följer en sammanfattning av: Bedömning och betygssättning (Skolverkets allmänna råd)

“Bedömningen av elevprestationer i skolan är nära sammankopplad med undervisningen. När bedömning och återkoppling används på ett systematiskt sätt, väl integrerat i undervisningen, ges eleven goda förutsättningar för lärande” (Förord, s. 4)

Ämnets syfte beskriver vad eleven ska ha möjlighet att utveckla genom undervisning i ämnet. Det beskriver sådant som inte ska betygssättas.

Det centrala innehållet anger vad som ska behandlas i ämnet.

Kunskapskraven utgår från de mål som kursen omfattar med vilken kvalitet eleven visar sitt kunnande i förhållande till målen. Kunskapskraven används i betygssättningen.

Aktuella bestämmelser
  • Eleven har rätt till att få ledning och stimulans i att utvecklas utifrån sina förutsättningar, så långt som möjligt.
  • Läraren ska samverka med andra lärare.
  • Läraren ska utnyttja all tillgänglig information i betygssättningen.
  • Eleverna ska informeras om de grunder på vilket betygssättningen görs och detta ska även ske fortlöpande. (framgångar och utvecklingsbehov)
  • Eleven och elevens vårdnadshavare har rätt att få fortlöpande information om elevens utveckling. Den som har satt betyget ska kunna motivera det, på begäran. Dokumentationen ska vara så tydlig och saklig som möjlig så att den lätt kan följas upp och lämnas vidare vid t.ex byte av skola, sjukdom eller byte av lärare.
  • Eleven ska få vara med och påverka utbildningen.
  • Eleven ska få fler och större självständiga uppgifter och ökat eget ansvar.
  • Skolarbetet ska vara så jämnt fördelat som möjligt, över arbetsveckan och skolåret.
  • Skolan ansvarar för att skaffa APL-platser till eleven på yrkesprogram och lämplig handledare skall utses.

Allmänna råd - Läraren bör..
  • tydliggöra vilka delar av ämnets syfte det aktuella arbetsområdet ska inriktas emot, hur det centrala innehållet ska användas i kombination med syftet i förhållande till kunskapskraven (målet är att eleven ska utvecklas så långt som möjligt)
    • detta görs genom dokumentation av planeringen. Planeringen i sin tur ger stöd att följa upp och utvärdera undervisningen och elevens kunskapsutveckling.
    • Syftet med planeringen är att skapa en struktur för undervisning och bedömning.
  • identifiera vilka delar av kunskapskraven bedömningen görs på och hur eleven ska visa sina kunskaper
  • formativt bedöma eleven fortlöpande (genom att visa på framgångar och utvecklingsbehov)
  • använda ändamålsenliga och varierade bedömningsformer
  • se till att eleven lär sig bedöma sina egna studieresultat och sina utvecklingsbehov (självbedömning och kamratrespons)
  • se till att eleven får tillräckligt med information om vilka kunskaper eleven ska lära sig och hur eleven ska visa dessa
  • tillsammans med eleverna planera genomförandet av undervisningen och hur det sedan ska bedömas
  • samordna planeringen av kunskapsredovisningar med andra lärare (en så jämn arbetsbelasting som möjligt.
  • tillsammans med andra lärare regelbundet analysera och diskutera olika elevprestationer i förhållande till kunskapskraven (likvärdig bedömning)

  • En elev som inte nått ett godkänt betyg har hen enligt gymnasieförordningen rätt till att gå om kursen eller genomgå en prövning i kursen.
  • Betyget ska spegla vilken kvalitet eleven har på sitt kunnande i slutet av kursen därför ska bedömning som gjort tidigt i kursen ifrågasättas och utvärderas igen.
  • APL - Arbetsplatsförlagt lärande
    • Informationsutbytet mellan skola och praktikplats måste ha tydliga rutiner
    • Det ska vara tydligt vilka kurser/delar av kurser som förläggs i praktik.
    • Handledaren ska vara väl informerad om vilka mål eleven ska uppnå under praktiken.
    • Läraren behöver få tydlig information från handledaren angående bedömning av eleven på praktiken.
    • Rektor behöver möjliggöra för läraren att ha kontakt med eleven och handledaren under APL.



Bedömning för yrkesämnen


Jag sammanfattar här: Bedömning för yrkesämnen- dilemman och mjöjligheter (Skolverket) och Skolverkets hemsida: Bedömningsstöd för yrkesämnen
  • Det är elevens kunskaper i yrkesämnet som ska bedömas, dessa kunskaper ska leda till anställning och yrkesutövning. 
  • I bedömningen av ett yrkesämne krävs sammanhanget än mer, utan ett relevant och realistiskt sammanhang blir det svårt att bedöma yrkeskunskaperna.


  • Summativ och formativ är viktig i hela bedömningsprocessen.
  • Det finns fem grundläggande frågor man kan ställa sig när det kommer till bedömning: 
    1. Varför ska bedömningen göras?
    2. Vad ska bedömas?
    3. Vem ska göra bedömningen?
    4. Hur ska bedömningen gå till?
    5. När ska bedömningen ske?
  • Nyckelkvalifikationerna är (generella kvalifikationer oavsett yrke):
    • självständighet
    • förmåga att planera, organisera och lösa problem
    • förmåga att lära sig att lära
    • samarbete
    • kundkontakt
    • kommunikation
    • initiativkraft


  • Specifika yrkeskunskaper (Skicklighet inom yrkesområdet):
    • specifika arbetsuppgifter
    • yrkespraxis
    • arbetsprocesser
  • Det är viktigt att man tar in information av handledaren för att skapa en helhetsbedömning av eleven. Innan detta görs är det viktigt att man informerat handledaren om de uppgifter eleven ska utföra och vad som ska bedömas i dessa uppgifter.
  • Arbetsledaren värdesätter dessa kunskaper mer än alla andra
    1. ordningssinnet: hålla tider och följa regler
    2. samarbete och initiativtagande
    3. arbetsplanering, noggrannhet och problemlösning
    4. självstädnighet
  • Branschen anser att yrket i framtiden kräver:
    1. branschspecifika kunskaper
    2. baskunskaper (läsa, skriva och räkna)
    3. social kompetens (bemöta andras behov, samarbeta och kommunicera)
    4. interkulturell kompetens (öppen inställning till andra kulturer, kunna olika språk)
    5. analytisk kompetens (problemlösning och kritiskt tänkande)
    6. entreprenörskompeten (identifiera möjligheter och omsätta dem i handling)
    7. ledarkompetens


  • Det är viktigt att det finns ett gemensamt språk, en gemensam begreppsvärld där samtal förs med APL-platserna om yrkeutövandet. Vad som krävs och vilka arbetsuppgifter som utförs och med vilken kvalitet de ska utföras med.
  • Matriser är ett bra sätt att kommunicera bedömningen både till eleven och till praktikplatsen.
  • Bedömningssamtalet med eleven är det viktigaste i hela bedömningen.
  • Värdeorden behöver diskuteras, synliggöras och deifinieras mellan lärare, med handledare och elever. ( med säkerhet, god, tillfredsställande, med viss säkerhet, yrkesmässigt, noggrant m.m.)

tisdag 2 oktober 2012

Skillnaden på formativ- och summativ bedömning

Jag hittade ett kanonbra You Tube klipp, där Christian Lundahl förklarar skillnaden på formativ och summativ bedömning på ett tydligt sätt. 


Några länk- tips

Josefin, 

jag har bläddrat förbi och hittat några bra länkar jag vill tipsa om.


 URs sida Didaktikens verktyg.  

"Didaktikens verktyg beskriver hur teknisk utveckling påverkar lärande och undervisning, både historiskt och i nutid. Webbplatsen är även ett konkret exempel på hur man kan kombinera medier för ett pedagogiskt syfte." 


Christian Lundahls sida Bedömning för lärande


"Detta är Bedömning för lärande, ett kompetensnätverk för lärare. Dela med dig av dina tips och erfarenheter inom formativ bedömning. Hämta inspiration och kunskap. Diskutera bedömning med lärare från hela Sverige. "

Svenska lärare är kreativa

Josefin, 

jag läste ett inlägg i FredrikBloggen där han skriver om att den svenska lärarkåren är världens mest kreativa yrkesgrupp. Oh, vad det känns skönt att få cred för något, att vi som grupp är bra på något enligt någon annan. Lärare som grupp får ta så mycket skit (ursäkta ordvalet) i media och i samhället i stort. Då är det skönt att få höra att vi är konstaterat världsledande inom ett område i alla fall (ursäkta tonen), vi är KREATIVA. 

"Om nu Sverige är ett av de mest kreativa länderna, vilket flera oberoende undersökningar världen över understryker, så är det naturligtvis så att det sannolikt beror på att svensk skola bidragit stort till att utveckla dessa kompetenser. Förvisso kanske inte alltid medvetet, men trots det så har arbetsmetoder och förhållningssätt starkt bidragit." FredrikBloggen

Tänk den dag vi kan kombinera kreativiteten med förmedling av grundkunskaper. Då kan vi bli en världsledande skola igen och klättra på listorna (t.ex. PISA undersökningen) än en gång. 

Se även: Kreativitet vs grundkunskaper, eller?

Det nya avtalet

Josefin,

Man kanske ska kommentera det nya avtalet?

Men, vad ska man säga. Jag blir lite uppgiven och likgiltig, faktiskt.

Att det ska vara så svårt att få till ett avtal där det sker en uppgradering av läraryrket? 
Att det ska vara så svårt att ge oss en skälig lön för de år av utbildning vi har och det ansvar vi har?

Så, jag skriver dessa ord och suckar en stund för mig själv. 
Jag knegar vidare och tänker: Vi har världens viktigaste jobb och jag gör det för eleverna skull. 


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...