fredag 31 augusti 2012

Nationella proven ett misslyckande?

I dagens DN och dagens SvD kan man läsa om hur de nationella proven inte varit den garant för likvärdig bedömning man hoppats, bland annat för att uppsatsdelen i svenskämnets prov är för komplext att bedöma. Man skriver att det varit ett lotteri för eleverna vilket resultat de fått.

Jag tycker om nationella prov och den vägledning de ger oss, läraren har inte många bedömningsråd från Skolverket att ta hjälp av. Det är viktigt att få den möjligheten att noggrant sambedöma som de nationella proven ger oss. Att bedömningen av proven landet över inte varit likvärdig känns förskräckligt sorgligt.

Är det en kompetent lärarkår som har misslyckats? Är det en inkompetent lärarkår som gjort misslyckade bedömningar? Är det provmakarna på Uppsala universitet som inte kan göra lyckade prov? Är det Skolverket som inte kan tydliggöra kunskapskraven?

Oavsett vems felet är, är den icke likvärdiga bedömningen av nationella proven ett misslyckande för skolan. Sådana är vi inte betjänta av, den saken är säker.

Håll i!

En tanke som slår mig efter några dagar på min nya arbetsplats är skillnaden i arbetskulturer. Jag inser att något (en rutin, ett arbetssätt, en metod) är självklart när det funnits ett tag och är välbefäst i kulturen på just den arbetsplatsen och hur varje förändring - bra eller dålig - kräver energikrävande möten och diskussioner för att ändras. Om det så är formativ bedömning som ska införas, nya ordningsregler eller mötesrutiner som ska till är förändringen i sig tids- och energikrävande.

Något jag tänker är att det finns stor vikt vid att hålla i det som är bra, inte släppa taget och sänka krav på kollegor eller arbetsgivare för att det är bekvämt för stunden. Det är livsfarligt! Att återinföra samma kvalitet kan sedan vara väldigt krävande och kanske omöjligt. Det samma gäller förstås våra elever. Med rätt förutsättningar och förväntningar till en början blir undervisningen enklare, om det så handlar om att tydligt kommunicera hur den lektionsfri tiden på tisdageftermiddagar ska användas eller vilka ordningsregler som gäller i klassrummet. Vi har sett det flera gånger i vår yrkesroll, i det stora och i det lilla - håll i!

PS: Malin, på min nya skola har jag på nåder och efter förhandlingar fått lov att köpa in reflektionsböcker till eleverna (A5-skrivhäften, du vet sådana som finns i travar på skolan vi båda arbetat). Ett redskap som jag använt i varenda kurs jag någonsin undervisat sedan 2007, men som var långt i från självklart på skolan i innerstan, det är tydligt. Elever och kollegor är nyfikna och undrar vad det är jag pysslar med egentligen. Inte visste jag att jag kunde röra upp så mycket damm där jag drog fram.

I checklistornas tid

Om förra terminen var terminen jag gjorde quiz verkar denna termin ha fokus checklistor och kunskapsmatriser. Här följer några exempel:

Till varje B-kurs eller kurs 2 får eleverna börja med att fylla i en checklista där de bedömer sin egen kunskap från A- respektive 1-kursen. Så här kan en sådan se ut. Allt för att tydliggöra vilken kunskap jag förväntar mig att de har med sig och för att synliggöra vad de tidigare lärt sig.

Eleverna som läser kursen Svenska 1 har fått göra en "diagnos" där de läser en novell och sedan skriver en sammanhängande reflekterande text kring det lästa (där några givna punkter ska vara med). Jag har möjlighet att få en uppfattning om förkunskaper i skrivande såväl som läsförståelse och anpassa undervisningen efter det.

Till diagnosmomentet har jag tillverkat en responsmall i matrisformat där jag utvärderar elevernas kunskaper i skrivande och ringar in vad varje elev måste arbeta mer med. Indelningen och uttrycken har jag till stora delar plockat från nationella provets bedömningsmaterial. Det här är en typ av formativ återkopplingsmall där jag inte skriver så mycket (tidsbesparande), men i gengäld återkopplar muntligt också på lektionstid.

Eleverna på min skola är ovana vid sättet att arbeta, men jag tror att arbetet kommer att ge goda resultat för eleverna och arbetsbördan känns rimlig för mig.


Att mäta "kunskaper om" och sedan göra en formativ bedömning

Josefin, jag behöver hjälp. 

Jag ska påbörja mina taffliga försök till formativ bedömning och jag behöver dina råd. 

Jag ska ha prov där jag mäter "kunskaper om" alltså ett traditionellt faktaprov där jag vill se vad de har lärt sig och kommer ihåg. Om jag använder Jan-olof Norells förmåge-indelning så vill jag mäta förmågan att observera och förklara och skulle jag använda Göran Svanelids förmåge- indelning skulle jag mäta förmågan att hantera information och begreppslig förmåga. 

Det är mycket studiesvaga elever i den här gruppen och som de uttrycker det själva så har de "aldrig pluggat till något prov". De begrepp och faktakunskaper de ska kunna på provet  vill att de ska kunna och ha som bas. Denna bas behövs för att de sedan ska kunna göra analyser och föra diskussioner. 

Så, jag har tänkt att de ska få göra provet idag. Jag rättar det över helgen och skriver kommentarer till varje fråga om vad de kan förbättra. (Jag sätter inte betyg i detta skede, utan skriver endast kommentarer.) Eleverna får tillbaka provet på måndag, de får titta igenom och diskutera med varandra samt fylla på svaren på provet. Sedan får de ta med sig provet hem och plugga på en gång till. På torsdag har vi ett nytt provtillfälle, då får de ett helt nytt prov, samma frågor, men helt tomt. De skriver provet igen, jag rättar och sätter betyg. Klart....

Tycker du att vi ska gå igenom svaren på tavlan så att de får "facit" eller räcker det med att de diskuterar med varandra, tittar i anteckningar och böcker för att fylla på sina svar?

Vad tycker du? 
Är jag ute på rätt spår eller är jag helt ute och cyklar?

tisdag 28 augusti 2012

Förmågor enligt Jan-Olof Norell, Lärar fortbildning

På förarbetsdagarna hade vi fortbildning i hur man kan jobba med och tänka kring infärgning av programmen. Kursledaren hette Jan-Olof Norell och kom från Lärarfortbildning. Föreläsningen hette Ledmotiv för framgångsrik programutbildning genom samarbete över ämnesgränserna.

Han hade en intressant summering av förmågorna, som kan jämföras med Göran Svanelids "Big Five". De var, tagna direkt ur Jan-Olofs Power Point:

  • Observera: att beskriva, tolka, hitta mönster 
  • Förklara: att använda teorier, generalisera, analysera, dra slutsatser och tänka kritiskt
  • Känna: att göra personliga ställningstaganden, diskutera värden, leva sig in i andras situation, förmedla känslor
  • Handla och skapa: att vara kreativ, agera, att åtgärda brister, ta initiativ, genomföra
  • Kommunicera: att lyssna, samtala, argumentera, använda olika begrepp
  • Reflektera: att medvetengöra sitt eget lärande och tänkande, utvärdera, att göra perspektivbyten, komma till insikt
    • Förståelsen bildar ramen som gör det möjligt att använda dessa förmågor. 
    • Förmågor och förhållningssätt utvecklas alltid i ett sammanhang: Stoff, begrepp, verktyg och situation. Målet är förmågan, men stoffet behövs för att förmågan ska kunna utvecklas och användas. 



"THE BIG 5, enligt Göran Svanelid
De fem viktigaste förmågorna i styrdokumenten.
Analysförmåga Beskriver orsaker och konsekvenser. Föreslå lösningar. Förklara och påvisa samband. Se utifrån och växla mellan olika perspektiv. Jämföra: Likheter och skillnader, för- och nackdelar.
Kommunikativ förmåga Samtala. Diskutera. Motivera. Presentera. Uttrycka egna åsikter och ståndpunkter. Framföra och bemöta argument. Redogöra, formulera, resonera och redovisa 
Metakognitiv förmågaTolka. Värdera. Ha omdömen om. Reflektera. Lösa problem med anpassning till en viss situation, syfte eller sammanhang. Avgöra rimligheten. Välja mellan olika strategier. Pröva och ompröva. 
Förmåga att hantera information Söka, samla, strukturera/sortera och kritiskt granska information. Skilja mellan fakta och värderingar. Avgöra källors användbarhet och trovärdighet. 
Begreppslig förmåga Förstå innebörden av begreppen. Relatera begreppen till varandra. Använda begreppen i olika/nya sammanhang." http://larareemellan.blogspot.se/2012/05/big-five.html
 Egentligen står det samma sak, men det är bara olika sätt att kategorisera dem på.

fredag 24 augusti 2012

Repetition av begrepp

Häromdagen gjorde jag en övning med eleverna där de fick repetera centrala begreppen från förra året i karaktärsämnena. 

  1. Eleverna delades in i grupper om 2-3 st.
  2. Eleverna fick skriva ner de centrala begrepp de kom ihåg från förra året.
  3. När detta var gjort delade jag ut ett papper med de begrepp jag tyckte var viktiga, eleverna fick jämföra med sina begrepp.
  4. Begreppen stod i en varsin ruta och det fanns några tomma rutor där eleverna fick fylla i de begrepp de tyckte att jag hade missat.
  5. Eleverna fick klippa ut begreppen, sedan sortera dem som de ville och efter det skriva egna rubriker till varje liten grupp. Allt klistrades upp på ett stort papper.
  6. När detta var klart fick eleverna välja ut 3-5 begrepp som de tyckte var extra viktiga och centrala (begrepp som de skulle tipsa ettorna om att man inte klarade sig utan), de definierade dem och skrev en motivation till varför de var viktiga.
  7. Allt detta redovisades sedan för klassen. 
Eleverna tyckte övningen var bra, givande och kul, det tyckte jag med, det blev lite bättre än jag väntat mig. Diskussionerna var många och ivriga. Eleverna uttryckte att de lärt sig mer än vad de trodde. 

(De begrepp de valde ut (punkt6) var för en Karaktärsämneslärares hjärta fantastiskt och det var utan att jag påverkade dem där och då, de fick välja helt själva. Begreppen de valde var bland annat: Värdegrund, empati, Likabehandlingsplan, Läroplan :) )

torsdag 23 augusti 2012

Om det här med sen ankomst

Idag startade jag upp terminens kurser och tillsammans med eleverna bestämde vi ramarna kring mobilanvändning, mat och dryck på lektionerna och sen ankomst. Skolan har inga uttalade ordningsregler. Vi hade spännande samtal om respekten för mig som lärare och för varandra.  Bland annat mynnade våra samtal ut i det här (torra!)  dokumentet.

Lappen kommer att tejpas upp på salsdörren när lektionen börjar och eleverna får skriva upp sig när de kommit försent och ange orsak om de vill. Sedan registrerar jag de antal minuter de kommit försent och de släpps in när jag haft genomgång i lugn och ro. Betonade att det är mänskligt att komma försent någon gång ibland och att jag inte är ute efter att sätta dit eleverna eller bestraffa dem, utan att jag vill ha ett lugn klassrumsklimat där eleverna och jag hittar fokus. Vi verkar alla nöjda så här långt.


torsdag 16 augusti 2012

Föreläsning av Körling

Josefin, jag har träffat Ann-Marie Körling, jag har tagit henne i hand och tackat henne för hennes blogg, jag har dessutom fått lyssna på henne under en eftermiddag.

Jag kan börja med att säga att jag är glad att jag visste vem hon var och att jag gillar det hon skriver i sin blogg innan jag kom till hennes föreläsning. Om jag hade kommit dit och inte vetat vem hon var hade jag blivit oerhört provocerad. 

Föreläsningen var för samtliga lärare från grundskolan och gymnasiet i kommunen och den var på kommunens biograf/storföreläsningssal. Vi var alltså ett stort gäng. När vi klev in i salen stod hon och hälsade på alla i dörren, tog i hand och tittade i ögonen. Mycket trevlig gest. När man satte sig fick man syn på PPt-presentationen där det stod "Regler, sitt still i stolen, ät inte under föreläsningen, om ni gäspar håll handen för munnen, prata inte med varandra o.s.v.". Det gick inte alls ihop med den fina gesten när hon stod och hälsade på alla. När folk i salen såg reglerna började det genast att muttras. Jag själv satt mest och funderade på att jag inte fick ihop det med vad hon skriver om på sin blogg, men samtidigt tänkte jag i min enfald att någon tanke måste det finnas med dessa regler. När Körling sedan kliver upp på scenen börjar hon med att gå igenom dessa regler på ett tvetydigt sätt, det är både trevligt och otrevligt på samma gång. Hon påpekar sedan för folk hur de sitter, om de äter eller bryter mot någon regel. Detta skapar så klart ingen bra stämning. När hon dragit oss alla i långbänk en lång stund avslöjar hon såklart att inga av dessa regler behöver följas och att hon iscensatt alltihop. Detta är så modigt, att våga iscensätta allt detta. Att våga låta oss alla muttra, bli sura, några protesterade och så vidare, för att få fram en poäng. Jag skulle aldrig våga detta men samtidigt blir jag så imponerad och inspirerad. Så modig vill jag vara. 

Efter detta visade hon att en skola hon varit på hade följande "regler":
Ta hand om mig själv.Ta hand om dig.Ta hand om oss.Ta hand om denna plats. 

Jag har länge haft funderingar till hur vi använder och formulerar regler och hur dessa ska vara verkningsbara och meningsfulla. 

Hela föreläsningen var som ett "flow" av kloka ord, inspiration, bilder, fakta, anekdoter, elevexempel och lärarexempel. Jag såg ingen struktur och undrade ibland, nämen vad pratar hon om nu, allt gick i varandra och det hoppades emellan ämnen hej villt och mycket lämnade hon därhän, alltså hon presenterade inte någon slutkläm. Som sagt, hade jag inte vetat vem hon var innan, hade jag blivit jätteirriterad, just för att jag hela tiden vill veta syfte och mål med allt som tas upp, samt att jag vill se och få en struktur. Men, jag blev inte irriterad, jag blev inspirerad och lycklig. Jag tyckte till och med att det var skönt att trådar som togs upp aldrig sammanfattades och fick en slutsats. Det gavs massor av utrymme till mig att skapa nya tankar, funderingar, frågor och slutsatser. 

Hon pratade mycket om innehåll, att innehållet  i undervisningen ska vara motorn i skolans arbete med eleverna, att eleverna är lika ansvariga för innehållet som läraren. Ett exempel på att synliggöra innehållet för eleven var att t.ex. fråga eleverna "Berätta hur du använt din engelska under sommaren?", istället för "Berätta om din sommar." Bara genom denna enkla omformulering av frågan, till att innehållet i skolan är viktigt får man en annan medvetenhet hos eleven och ett annat fokus i ämnet. 

Hon pratade om Vygotskijs proximala utvecklingsszon till och från och i olika sammanhang. Framför allt att man når zonen snabbt och lätt om man baserar sin undervisning på något eleverna är intresserade av där och då. Detta har ju du och jag diskuterat många gånger. Hur balanserar man sin egen planering och alla "måsten" mot att möta det eleverna vill och brinner för där och då innehållsmässigt. 

Hon återkom till begreppet "spegling" vid ett flertal tillfällen. Hon hade en sådan härlig anekdot som hon berättade för att förtydliga vikten av spegling i motsats till bedömning. Jag ska försöka återberätta den:

Ett barn hoppar hopprep.
Barnet säger: Titta, jag hoppar.
Den vuxna säger: Vad duktig du är. (Här bedömer den vuxna och samtalet tar oftast slut, samt att barnet får här inte det den frågar om, barnet frågar om en spegling, inte en bedömning)

Istället kan det se ut så här:
Ett barn hoppar hopprep.
Barnet säger: Titta, jag hoppar.
Den vuxna säger: Jag tittar på dig.
Barnet säger: Jag hoppar hopprep.
Den vuxna säger: Jag ser att du hoppar hopprep. Hur lärde du dig det?
Barnet säger: Jag tog hopprepet och hoppade.
Den vuxna säger: Varför tycker du att det är kul att hoppa?
Barnets säger: Jag såg att några stora hoppade och då ville jag också prova. Vill du prova?
Här är det viktigt att den vuxna försöker göra lika som barnet i själva hoppandet och i detta skede inte hittar på massa egna trix, just för att spegla barnet.

Hon pratade en hel del om skriftlig bedömning och vad vi bedömer i skolan. Att vi ska vara försiktiga med vad vi skriver och att vi är noga med att bedöma rätt saker. Även här fokus på innehållet i skolan och inte egenskaper som person. Hon var mycket noga med att, efter att ett elevarbete lämnats in skriva ner synligt för eleven vad exakt eleven kan. Detta för att synliggöra för sig själv, men framför allt för eleven vad den kan. 

Det kunde t.ex. se ut så här för en yngre elev i ämnet svenska:
Du kan bokstäverna i versaler.
Du kan skriva läsligt.
Du vågar och vill.
Du kan bokstävernas ljud. 

Jag har försökt att sammanfatta vad jag tog med mig från föreläsningen i skrift, men det är nog mer en känsla jag bär med mig. En god och varm känsla i magen.







lördag 11 augusti 2012

Den lärande hjärnan

Under sommarlovet passade jag på att läsa Den lärande hjärnan av Torkel Klingberg, en bok som väckt mycket uppmärksamhet i skoldebatten, eftersom Klingberg bland annat diskuterar att modern pedagogik sällan harmonierar med modern hjärnforskning. Om vi pedagoger skulle lyssna på hjärnforskarna skulle eleverna lära sig mer, menar Klingberg.

Som den ivriga entusiastiska lärare jag är vill jag ju att eleverna ska lära sig så mycket det bara går, och jag tycker att jag fick med mig mycket matnyttigt från Klingbergs bok. Exempelvis fanns det ett helt kapitel om den risktagande tonårshjärnan som beskriver hur tonåringars hjärnor skiljer sig från både barn och vuxnas, ett kapitel jag tänker låta eleverna läsa när vi läser biologisk psykologi och flera kapitel som beskriver dyslexi och dyskalkyli. Jag sammanfattar några viktiga punkter som jag tar med mig:

  • Det bästa sättet att lära in ny kunskap är att testa sig själv (s. 63).
  • Att lära sig olika minnestekniker kan vara bra för att kunna memorera kunskap inför ett prov eller liknande. Klingberg beskriver några olika, exempelvis Ben's System ( s. 140). 
  • Minnestekniker ger ingen spridningseffekt, det vill säga inget bättre minne i allmänhet.
  • Begränsat arbetsminne är en viktig nyckel till svårigheter med att läsa och räkna i skolan. Nedsatt läsförståelse och nedsatt arbetsminne verkar exempelvis hänga samman (s. 100).
  • Schackspelande och att spela instrument verkarförbättra kognitiva förmågor i allmänhet, genom att arbetsminnet tränas upp (s. 156). Det finns också olika datorprogram som förbättrar arbetsminnet och som har bevisad effekt, men dessa riktar sig kanske främst till barn med nedsatt arbetsminnesförmåga. 
  • Kanske kan dyslexi till viss del tränas bort genom att arbetsminnet tränas upp (s. 106).
  • Stress påverkar både inkodning och framplockning av kunskap och man har identifierat tre faktorer till stress hos tonåringar: 1. skolprestationer 2. kamrater & familj 3. sociala faktorer som exempelvis fattigdom (s. 135).
  • Social stress, som sterotypa hot ger sämre minne. Ett sterotypt hot är exempelvis om jag som lärare tydligt utstrålar förväntningar på att du ska prestera dåligt i uppsatsskrivande för att du är kille (s.130).
  • Högintensiv motionsträning ökar hjärnans förmåga (s. 163). 
Ergo: spela schack och fiol, motionera rejält, stressa inte, testa dig själv om du vill lära dig något nytt och lär dig en och annan minnesteknik så håller du hjärnan i toppform. Enkelt va?

lördag 4 augusti 2012

Reflektion kring våra reflektioner i den här bloggen

Josefin, 
jag har funderat mycket under sommaren på varför jag tycker våra samtal och vårt bloggande påverkat mig, hur jag är i mitt klassrum och mitt sätt att se på lärande så mycket.  Jag har alltid sett mig som en reflekterande, nyfiken och vetgirig person. En person som inte nöjer sig utan vill framåt hela tiden. Problemet har nog varit att jag sprungit på för många bollar på en gång, jag tycker att det mesta är kul och intressant, vilket har gjort att jag jagat runt som en vettvilling. Att vara en vettvilling är kanske inte så produktivt alla gånger, speciellt inte när man aldrig tycker sig se några resultat, detta för att man inte hinner, man har redan startat upp nästa projekt. 

Reflektion tas upp i boken Att lyfta den pedagogiska praktiken (Myndighet för skolutveckling) som en drivkraft, en motor i den professionella förbättringsprocessen. Enligt författarna är den vetenskapliga definitionen av reflektion, att det är en målinriktad tankeverksamhet där syftet är att skapa struktur, att distansiera sig från gamla tankemönster och utveckla nya, att reflektionen sammanfogar delar till en helhet som syftar mot ett mål och därmed skapar nya handlingsmönster. Att man omprövar gamla beslut, skapar nya och handlar därefter. Vidare tar de upp att motpolen är odisciplinerat funderande, det är tankar som lever sitt eget liv och dyker upp i tid och otid. 
"När man i skrift formulerar tankar och erfarenheter tvingas man skärpa tanken och öka tydligheten." s. 29 Att lyfta den pedagogiska praktiken
Enligt författarna synliggör man den tysta kunskapen när man skriver ner den och dokumenterar den, man sätter ord på den praxis som finns. Man utvecklar den professionella dialogen och skapar ett yrkesspråk.  

Jag har ägnat mig åt odisciplinerat funderande tidigare, mycket odisciplinerat. Bloggandet som har varit vår form att dokumentera reflektionen har verkligen hjälpt mig att få strukturen, att urskilja delarna och se helheten, att hålla fokus på några områden och att djupdyka i dessa, att ompröva och göra annorlunda, att mina tankar är mer strukturerade och att avgränsa i djungeln av information. Våra samtal tycker jag också har fått struktur och att jag upplevt att vi hela tiden kunnat härleda det vi kommit fram till med hjälp av aktuell forskning och litteratur. Otroligt tillfredsställande, givande och kul. 

Tack!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...