måndag 26 november 2012

Att ge formativ återkoppling direkt efter muntliga redovisningar

Malin, inspirerad av föreläsningen om formativ bedömning häromdagen har jag försökt ge muntlig formativ återkoppling direkt i klassrummet framför och tillsammans med eleverna. Ett lyckat exempel var följande:

Eleverna skulle hålla lektioner för varandra om språksociologi. Lektionerna var lärtillfällen och det visste eleverna om. Momentet ska komma att examineras längre fram. Varje grupp hade gjort en egen språkundersökning som de skulle redogöra för och de skulle också involvera klasskamraterna på något sätt i sin lektion.

Innan eleverna började sina lektioner betonade jag för dem att lektionerna var ett lärtillfälle för publik såväl som för dem som redovisar. Jag underströk att vi skulle vara toleranta mot varandra och att det var okej att misslyckas. Jag sa också att vi tillsammans efter varje lektion skulle ge återkoppling till dem som hållit lektion genom att vi tillsammans skulle visa på två stjärnor (sådant de gjort bra) och en önskan (ett utvecklingsområde). Varken mer eller mindre! Tillsammans gjorde vi upp om vad vi skulle ge återkoppling på utifrån vad vi tyckte var viktigast (innehåll och metodval) och vad vi skulle undvika att kommentera (individuella prestationer och powerpointens utseende).

Eleverna gav bra och respektfull respons till gruppen som hållit lektion och tillsammans kunde vi reda ut problem och svårigheter i lektionens innehåll utan att det upplevdes som kränkande (vilket  annars är väldigt svårt, tycker jag). De som hade hållit lektion fick sedan ge återkoppling till publiken som inför nästa redovisning lyssnade än mer respektfullt. Efteråt hade jag kompletterande samtal med varje grupp för sig.

I en annan grupp försökte jag mig på att ge återkoppling vid en examination. Det gick inte alls lika bra. Då gjorde jag misstaget att inte involvera eleverna i vad återkopplingen skulle fokusera på och den gången blev elevernas återkoppling ganska banal och jag upplevde inte att eleverna kände engagemang för uppgiften.

Styrkor med detta sätt att arbeta upplever jag är att det (om det lyckas) kan skapa en tillåtelse att misslyckas, vilket jag tror är vägen till att verkligen lyckas för eleven. Elevaktiviteten var hög. Likaså tycker jag om detta hur lärande sker i klassrummet här och nu, att vi tillsammans ser det lärande som sker. Jag är också övertygad om att de utvecklingsområden som kommer fram blir lärande för ALLA i klassrummet, inte bara den grupp som redovisat.

 

2 kommentarer:

  1. Åhhh, du har kommit så långt med kamratrespons. Jag blir så imponerad. Jag kämpar vidare med att ge bra skriftlig respons på deras arbeten, men jag har inte kommit vidare till kamratrespons. Att göra det muntligt och opretentiöst (som du tar upp här) är ett bra sätt att börja med kamratrespons. Jag tror som du att det gick så bra med den ena klassen just för att du förberedde dem, att du underströk dina förväntningar på dem och att du även poängterade tydligt att det var ett lärtillfälle och inte ett bedömningstillfälle. Kamratrespons ska man nog inte ta till när man själv ska göra bedömningen, då blir nog eleverna för rädda för att misslyckas. Eller vad tycker du?

    SvaraRadera
  2. Ja, jag tror att du har rätt. Det är viktigt att skilja på examination och lärtilfälle. Lärtillfället ger utrymme att lära sig av sina misstag

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...