fredag 31 augusti 2012

Att mäta "kunskaper om" och sedan göra en formativ bedömning

Josefin, jag behöver hjälp. 

Jag ska påbörja mina taffliga försök till formativ bedömning och jag behöver dina råd. 

Jag ska ha prov där jag mäter "kunskaper om" alltså ett traditionellt faktaprov där jag vill se vad de har lärt sig och kommer ihåg. Om jag använder Jan-olof Norells förmåge-indelning så vill jag mäta förmågan att observera och förklara och skulle jag använda Göran Svanelids förmåge- indelning skulle jag mäta förmågan att hantera information och begreppslig förmåga. 

Det är mycket studiesvaga elever i den här gruppen och som de uttrycker det själva så har de "aldrig pluggat till något prov". De begrepp och faktakunskaper de ska kunna på provet  vill att de ska kunna och ha som bas. Denna bas behövs för att de sedan ska kunna göra analyser och föra diskussioner. 

Så, jag har tänkt att de ska få göra provet idag. Jag rättar det över helgen och skriver kommentarer till varje fråga om vad de kan förbättra. (Jag sätter inte betyg i detta skede, utan skriver endast kommentarer.) Eleverna får tillbaka provet på måndag, de får titta igenom och diskutera med varandra samt fylla på svaren på provet. Sedan får de ta med sig provet hem och plugga på en gång till. På torsdag har vi ett nytt provtillfälle, då får de ett helt nytt prov, samma frågor, men helt tomt. De skriver provet igen, jag rättar och sätter betyg. Klart....

Tycker du att vi ska gå igenom svaren på tavlan så att de får "facit" eller räcker det med att de diskuterar med varandra, tittar i anteckningar och böcker för att fylla på sina svar?

Vad tycker du? 
Är jag ute på rätt spår eller är jag helt ute och cyklar?

2 kommentarer:

  1. Vad spännande! Jag tycker att det låter vettigt att prova utan facit till en början, att din roll är att synliggöra deras kunskapsbrister och guida dem till vägen mot ny kunskap. Då blir dina kommentarer på provet värdefulla också. Med facit kommer kanske känslan av att allt-det-där-andra (det formativa) inte spelar någon roll, tänker jag. Men det ÄR svårt. Jag har också trasslat in mig. Kommer med ett exempel snart.

    SvaraRadera
  2. Tack, jag har en inre kamp....

    Jag har precis haft provet och jag presenterade idén för eleverna, de blev jätteglada och tyckte att det lät bra. Min motivation var att jag vill att de ska kunna så mycket som möjligt och att det ska vara kunskaper som sitter hårt.

    Jag har bestämt mig för att de på måndag ska få tillbaka sina prov med mina kommentarer, de får på ett annat papper skriva vad de behöver studera mer på. Jag behåller proven. De tar med sitt papper hem med sina egna anteckningar och studerar på egen hand till på torsdagen. Då får de tillbaka sitt gamla prov och så får de fylla på det de behövde förbättra. De slet så idag och skrev så att de fick skrivkramp, att låta dem skriva om hela provet på torsdag känns "overkill" och till vilket syfte kan jag tycka, när jag tänker efter.

    De får inget facit av mig, men får diskutera och jämföra kommentarer och svar med varandra.

    Nu kommer den svåra biten.... hur ska jag kommentera för att det ska ge något... hmmmmm

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...