onsdag 13 juni 2012

Stress i skolan

När jag läser den här artikeln om studiestress i gymnasieskolan, väcks många tankar. Att eleverna är stressade är nog välbekant för alla som arbetar i skolan. Att låg självkänsla och stress hänger samman är i sig inte heller något nytt. Så, vad ska vi i skolan göra för att minska stressen hos våra elever? I artikeln presenteras en lösning. Artikelförfattaren menar att skolorna måste bli bättre på att hjälpa sina elever att lära sig hantera stress och säger att "På idrottslektionerna borde eleverna till exempel få lära sig att använda avslappningstekniker". Jag kan inte låta bli att bli en smula provocerad av en sådan torftig lösning och synen på att skolan ska vara ensam problemlösare för en problematik som är allestädes närvarande i samhället, men okej. Låt oss kavla upp ärmarna och arbeta för att hitta vägar till minskad studiestress, det finns mycket vi kan göra. På vår skola behöver vi förmodligen börja snickra på en gemensam strategi och hitta konkreta verktyg. Kanske en uppgift för en ny projektgrupp? Här kommer mina bästa boktips i ämnet:

  • Jag läste nyligen Mindfulness i skolan som utan tvivel kan vara en pusselbit i skolans arbete för att minska studiestress. I boken presenteras tekniker och förhållningssätt som kan hjälpa både mig och eleverna att skapa fokus, lugn och självkänsla.
  • Jesper Juuls bok Relationskompetens i pedagogernas värld ger redskap att hitta ett förhållningssätt gentemot eleverna som bejakar och stärker deras självkänsla, ett svårt och viktigt arbete som kräver betydligt mer än punktinsatser och enskilda temadagar om man får tro Juul.

Vad tänker du om artikeln och det fortsatta arbetet med att minska studiestress i skolan? Jag vet att du har många bra idéer i ämnet.

1 kommentar:

  1. Det står bl.a. så här...
    "Studien visar att de mer än 40 ele-ver som var kroniskt stressade hade låg självkänsla, de ställde höga krav på sig själva och fick för lite sömn under hela sin gymnasietid. De slutade också skolan med sämre betyg."

    Jag tänker att inte skolan är en lösning, vi kan som sagt inte vara lösningen på samhällets alla problem. Dålig självkänsla är något man framförallt inom familjen måste jobba på från tidig ålder, alltså att stärka den och att barnet får en känsla av egenvärde oavsett prestation. Sen tänker jag "dålig sömn", återigen det är något familjen måste jobba på i sitt hem, att från tidig ålder skapa goda förutsättningar för god sömn och att man som förälder i barnens tonår och ungdom får dra gränser för sin barn samt prata och diskutera med dem om sömn. Det är inte något vi i skolan kan eller ska ta ansvar för.
    Jag tänker också att elevernas superstressade situation också beror på att det är så oerhört mycket annat som lockar i den här ålder, kompisar, fester, extra jobb, körkort och massa annat. Skolan prioriteras (varken av familjerna eller eleven) inte och då kan stress och frustration uppstå när elevens förväntningar och mål inte uppnås.

    Vad vi däremot kan göra är ju att skapa miljöer som är lugna och avgränsade, där eleven kan ägna sig åt en sak i taget och arbeta färdigt. Dessa förutsättningar har vi ju på skolan eftersom vi har vårt kära blockschema.
    Vi kan också som vi pratade om idag vara tydliga med vad vi förväntar oss av eleven och inte leka några "gissa vad läraren vill" lekar med dem. Detta tror jag är en jättestress för eleven, speciellt för de elever som inte kan koda av oss och skolan.

    Det här är en svår fråga och jag blir som du lite provocerad. Vi i skolan är en del i detta, vi är en av pusselbitarna, men resten av samhället och framför allt familjerna bär ett stort ansvar....

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...