fredag 4 maj 2012

Om att protestera

Läste just bloggen Lärarmyteriet och när jag återvände hit kändes vår blogg vid första anblicken så där ruskigt präktig och duktig, så där som lärare är. Duktiga.

Jag tänkte: Är jag helt insnöat naiv och korkad som inte gör uppror, står på barrikaderna och skriker att jag vill ha mer i lön och bättre arbetsvillkor, kastar paj på någon och sätter mig på tvären? En del av mig vill verkligen skriva av mig all frustration jag bär på i en blogg likt Läramyteriet, så att jag kunde få ur mig allt eländet.

Men, sen mindes jag. Jag blir så där alldeles ledsen då. Huvudet blir fullt, fullare av skräp om jag fokuserar på det jobbiga i min vardag. Jag måste hålla fokus på det roliga och kreativa arbetet jag gör varje dag. När arbetsdagen är slut vill jag minnas allt det bra jag gjort och fokusera på hur jag kan göra nästa dag ännu bättre. Det är min överlevnadsstrategi i den kaosartade vardag som skolan erbjuder.

Jag är oändligt tacksam för de röster som gör sig hörda i skolvärden, de som protesterar högljutt och skapar debatt. Någonstans hoppas jag att detta, vår oas, också kan bidra till en bättre lärarvardag om än från ett annat perspektiv.


1 kommentar:

  1. Lite präktiga är vi, vi är ju lärare:) And I´m proud of it.

    Lärarmyteri och Johan Kants blogg är det mest upplyftande, härliga, rakt på, opolitiskt korrekta, mest ärliga, fantastiska, uppfriskande jag läst på länge. Äntligen, har lärare börjat sätta ner foten, äntligen reser vi oss och säger NEJ nu räcker det.

    Istället för att känna total maktlöshet, sorg, uppgivenhet och känslan av att ge upp det här yrket, som jag älskar så mycket, har jag fått energi, jag har fått lite j-lar anamma av dessa bloggare. Jag är inte ensam och det är inte mig det är fel på.

    Jag har även fått kraft av vårt blogg-projekt och vårt samarbete den här terminen. Jag har lyckats omfokusera, bort från allt elände. Jag har fått en nytändning, upptäckt igen vad jag är bra på, var min skicklighet ligger - I KLASSRUMMET. Jag älskar mitt klassrum och jag älskar att tänka lärande, utveckling och möte mellan lärare och elev.

    Ja, denna blogg kan tyckas vara präktigt, men samtidigt hjälper det mig att hålla fokus på det som är glatt, bra och härligt, varför jag är lärare.

    Tack Josefin och alla ni andra för att ni gett mig kraften tillbaka.

    (Jag orkar nog ett år till nu :))

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...