lördag 26 maj 2012

Att ställa rätt frågor och att sluta värdera i tid och otid

Sedan du (Malin) visade för mig hur man ställer frågor för att få eleven att reflektera kring sin egen lärprocess istället för att värdera elevens kunskaper och prestationer i tid och otid har min lärargärning nått nya höjder. Jag har slutat ge svar och ställer istället frågor och låter eleverna ge svaren. Skillnaden må verka liten, men i verkligheten är det väsensskilda arbetssätt där jag numera känner att jag nyttjar min kompetens till fullo, upplever att jag skapar möjlighet för eleven att utveckla sig själv och att mina lektioner blir mer givande. Tack! Viktiga pusselbitar har också varit Juuls Relationskompetens hos lärare, Lundahls Bedömning för lärande och Terjestams Mindfulness i skolan.

Ett exempel:

På svensklektionerna skriver eleverna ofta texter. Medan de skriver går jag runt i klassrummet och ger hjälp till dem som så önskar. En vanlig fråga från eleverna är: "Vad tycker du om min text?". För ett år sedan hade jag läst igenom texten och svarat något i stil med att jag tyckte att den var bra, men att eleven kunde utveckla inledningen och avslutningen och se över stavningen i första stycket. Kanske hade jag plockat fram betygsmatrisen och pekat på nästa steg. Ofta lämnade jag eleven med en osäkerhet om jag verkligen hjälpt till.

Idag ställer jag istället följande frågor:
  • Vad tycker du själv om din text?
  • Är det någon del som du är särskilt nöjd med?
  • Är det någon del du är missnöjd med?

Utifrån vad eleven sedan svarar erbjuder jag tips och råd runt de områden som eleven vill fokusera på. Om eleven har problem med att få till ett bra avslut kanske jag kan säga: "Det finns flera olika sätt att skapa bra avslut på din text exempelvis retorisk fråga, uppmaning eller ett citat från någon som sagt precis det du vill säga på ett synnerligen bra sätt. Är det någon av dessa sätt som skulle passa i din text? Pröva dig fram med olika avslut och se vilket du tycker bäst om."

Jag aktar mig numera från att värdera och låter elevens strävan mot utveckling styra och upplever att eleven får hjälp med det som är väsentligt. Varför ska jag värdera elevernas prestationer? Faktum är att jag berömmer inte lika mycket längre heller. Vid en första anblick kan det ju verka sorgligt, men jag tror att det urskiljningslösa berömmandet på sikt är lika skadligt som urskiljningslös kritik. Jag vill mena det jag säger. Uppmuntra, entusiasmera och engagera kan jag göra ofta. Berömmet och utskällningen sparar jag till då det verkligen är välförtjänt.

Att ställa rätt frågor är således inte bara frågan om ett didaktiskt knep eller en beståndsdel i formativ bedömning, det kan också vara ett förhållningssätt. Kanske ett mer relationskompetent sådant till och med.

1 kommentar:

  1. Jag fortsätter att påminna mig själv dagligen om detta, jag faller ofta för frestelsen att värdera och får ofta rätta mig själv. Vad bra att du skrev ner det här, genom att läsa detta då och då blir det ett lätt sätt att påminna sig om det.

    SvaraRadera

Vi har stängt för utomstående kommentarer här på bloggen, men vill gärna vara en del av de samtal och den process som gör svensk skola bättre. Om du har haft glädje av våra inlägg eller är fundersam över något vi skrivit, låt oss veta. Vi finns på twitter.

Vi hörs!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...